Tio dagar som gift och vi börjar båda komma tillbaka till matchen igen. Haha, jamen på riktigt. Både jag och Krister har varit SÅ sjukt slut. Så dränerade på energi att vi knappt orkat göra något alls förutom att jobba, äta och sova – sedan de där fantastiska dagarna i Bretagne för snart två veckor sedan.
Jag skulle med andra ord ljuga om jag sa att allt har varit underbart (eller ens normalbra) sedan dess. Men tror verkligen att det är vanligt att känna så här efter en så stor händelse i sitt liv, som man jobbat så intensivt inför som vi gjort. Det viktigaste är att låta kroppen och huvudet få bearbeta allting – så är man nog snart människa igen. 😉
Tills dess super jag in den minst sagt magiska känslan jag får när jag kikar på det här klippet. Känner pirret när jag skulle gå fram till Krister för första gången. LYCKAN när vi skulle möta alla vänner och familj efter vigseln. Dessa känslor sparar jag långt in i hjärtat – livet ut.
