Vi landade väldigt sent igår (nästan mitt i natten) så jag valde att inte ställa klockan imorse. Trots det vaknade jag tidigt och bestämde mig för att ta en lätt joggingtur i området och ”känna på benen” inför kommande maran imorgon. Det var oerhört fint att komma ut i den friska luften och få se solen gå upp över staden.

Tackar gudarna för att jag är en obotlig morgonmänniska ändå. Det finns nämligen ingenting som slår att vara vaken innan alla andra är det – speciellt när man samtidigt får utforska nya städer.

Efter jogginturen på två – tre kilometer blev det en stor hotellfrukost. Jag åt ett berg med pannkakor toppade med grädde, chokladsås och jordnötssmör, haha.

Krister sa att min tallrik såg ut att platsa på ett barnkalas och det skulle nog många hålla med om. Men gott var det! Till det åt jag även ett ägg och en massa frukt samt en halv kanna kaffe. Det gäller såklart att ladda upp förråden så här inför en mara. 😉

Här i Lissabon har det varit soligt och ca 28 grader idag vilket såklart är härligt, men alldeles för varmt för att springa 4,2 mil i. Så jag hoppas såklart att det ska komma några moln eller i alla fall lite vind till imorgon.

I dag har vi hunnit strosa runt en hel del i staden, har säkerligen gått upp emot 20 000 steg fast det är det sista man ska göra med ett maraton framför sig, men men. Vi har även för första gången ever åkt en sån jump on – jump off-buss och konstaterat att det finns en orsak till att vi inte gjort det tidigare. Mycket roligare att upptäcka saker och ting själv ju!

Sedan har vi egentligen bara ätit oss igenom staden. Allt ifrån hemgjord glass till crepes, sangria och en massa tapas. Allt har varit SÅ gott! Första intrycket av Lissabon är väldigt bra. Ska bli kul att få se och uppleva mer under de här dagarna.

I morgon klockan 08:00 går startskottet till min fjärde mara på mindre än ett år. Det är lätt att bli sentimental när man tänker på det faktiskt. Förra året vid den här tiden var jag supernervös inför min allra första som jag hade velat anmäla mig till utan att våga under så många år. Och nu har jag alltså hunnit med tre till sedan dess! Kan knappt komma ihåg vad jag ”tränade för” innan detta blev min stora passion?

Det är så lustigt vilka nya vägar livet kan ta när man minst anar det. Hur något mitt i livet helt plötsligt kan kännas så självklart, som att man alltid gjort det.

I morgon springer jag som vanligt för min moster Monica som aldrig hann springa sitt drömmaraton hon var anmäld till i New York, men också för en person till – Johan.

HEJA och håll tummarna för att jag tar mig runt i den stekande solen på den backiga banan, jag behöver det!