Har ont i exakt hela kroppen och är aningen yr i huvudet av mildare solsting MEN samtidigt lycklig som tusan efter att ha slutfört mitt fjärde maraton under loppet av ett år. Och vilket maraton Lissabon bjöd på. Vi sprang längs med kusten hela vägen och utsikten var verkligen helt fantastisk.

Men om vi börjar i rätt ände. I morse stod klockan ställd på 05:30 men så fort vi vaknat såg vi att vi hade fått ett mail från ”Lissabon maraton” där det stod att starttiden var framflyttad till 09:00 på grund av kraftig storm och oväder. Det var väl kanske inte det roligaste mejlet att få, men ganska snart skulle det bli värre. 😉

Vid 08:00 hoppade vi in i en taxi med slutmål startplatsen för loppet men det gick inte riktigt som det var tänkt. Taxichauffören åkte fel så många gånger att resan som skulle ta 20 – 25 minuter tog 50(!)  Jag fick med andra ord springa ut från taxin (som slutade på 800 spänn, fy fan) och hann därför inte värma upp eller ens stretcha ut kroppen. Det var bara till att ställa sig på startlinjen med stela ben och lätt panikångest…

Men något oväder blev det inte alls. Istället fick vi 28 graders värme och sol med inslag av moln och lite blåst här och var.

I vanliga fall springer jag med musik i öronen men just det här loppet tänkte jag annorlunda. Jag ville supa in omgivningen, naturen, ljuden och människorna så jag valde att springa utan lurar helt enkelt. Valde även att inte ta med min pulsklocka samt att springa utan ljud på Runkeeper – och herregud vad skönt det var att slippa den stressen.

Jag fick en riktigt fin start och kände mig både stark och pepp trots den lite knackiga starten av dagen. Vid två mil hade jag fortfarande snabba ben och ett glatt sinne. Men ungefär vid 2,5 mil började benen plötsligt värka – rejält!

Hela loppet var på asfalt och för en liten lantis som är van att springa i skog och på grusstigar blev det väldigt hårda slag vilket påverkade benen och ryggen väldigt. Det började även ila obehagligt i ena knät så jag bestämde mig för att sänka tempot och lyssna på kroppen.

Efter tre mil var jag riktigt trött i både kropp och huvud men kämpade på fint om jag får säga det själv. Längs hela banan fanns det som tur var någonting vackert att fästa blicken och koncentrationen på och det hjälpte. Var det inte en finkornig strand omringad av exotiska palmer så var det gamla och vackra byggnader i pastell. Jag fällde som vanligt några tårar när jag fick syn på mållinjen och spurtade in i mål med ett glädjerus!

Men jo, det var en sjukt backig banan. Det var varmt som bara den och så vidare… Men det var helt klart min bästa prestation hittills och jag är riktigt nöjd med min insats, trots att det inte blev något personbästa. Det firades med bubbel och pizza på en solig uteservering i hamnen.

Och vilken man jag har btw. Hann dök upp hela fyra gånger längs med banan och pussade mig (samt sprang med några hundra meter innan den kalla ölen ropade igen). 😉 Mitt livs supporter, helt klart! 

Yep, glad tjej i mål med medaljen i ena handen och ett glas bubbel i den andra (i väntan på en pizza med extra allt). Jag i ett nötskal haha! Är nu pirrig i kroppen efter att ha checkat av min fjärde mara och kan inte vänta till jag får anmäla mig till den femte. Långdistanslöpning är verkligen min grej och jag är så glad att jag hittade den här passionen förra året.

Har du någon gång drömt om att anmäla dig till en mara SÅ GÖR DET. Du kommer behöva träna som ett djur men du kommer att klara det – galant. Så bara gör det. Det är nämligen en otrolig upplevelse och kroppen klarar så mycket mer än vad vi tror.

Stor kram från Lissabon