Hej på er!
Här sitter jag i myskläder efter en heldag i stan tillsammans med mina vänner på brunch på Calexico, och tittar ner på världens finaste ring som äntligen är tillbaka på fingret, efter att ha justerats i storleken sedan förlovningen.
Krister valde alltså ringen helt själv, utan att vi någonsin pratat om ringar. Modigt, ellerhur? Dock hade han absolut hört mig säga vad jag tycker är fint, så han visste ju vilken ”stil” jag tyckte om. ð
Krister la i alla fall ner otroligt mycket tid och tanke på hur ringen skulle se ut har han berättat. Det känns därför extra kul att jag valt att behålla den, precis som den är!
Jag fick/har en väldigt klassisk solitärring i gult guld med sex stycken diskreta klor med små öppningar nedtill för att släppa in ljus. Jag funderade ett tag på om jag ville justera antal klor och gå ner till fyra, men har nu valt att behålla alla sex. Själva ringen är väldigt diskret och tunn för att låta diamanten stå i fokus och verkligen ”poppa”.
Det är 1 Carat diamant och jag kan typ inte sluta att titta på den… Tror (och hoppas) att jag kommer att känna så varje gång jag tittar ner på ringen, för resten av mitt liv.
Nu är jag på jakt efter en matchande alliansring. Tror att jag vill ha en modell med små diamanter runt om hela ringen men måste kika runt lite mer.
Hoppas ni får en fin kväll.
Kram
