Tankade precis in bilder från sista kvällen i Sicilien tagna på vår ljuvliga terass där jag både hann med ett styrkepass samt att läsa ca 50 sidor bok (aningen överdrivet men ändå) innan Krister vaknade varje morgon.

Älskar att umgås med mig själv (eehe) och har alltid gjort. Att få tid att läsa, skriva, lyssna eller bara tänka/filosofera/planera inför kommande projekt och fila på nya idéer.

Då kommer ofta min kreativa sida till sin rätt vilket resulterat i ett par företag och andra roliga projekt genom åren.

Om kvällarna under solnedgången suddades horisonten ut mellan himmel och hav så att allt smälte samman. Allt i ett rosa sken. Där hade jag kunnat sitta hela dagarna…

Jaja, klackarna kommer från Jennie Ellen och väskan från Tiger of Sweden (finns även i orange).

Hoppas ni får en härlig torsdag!

Kram

Sista dagarna i Sicilien spenderades i Taormina där vi (utöver att lägga på oss ett par kilon extra) hann med lite vandring, klättring och det roligaste av allt, canyoning eller body rafting som det också kallas.

Body rafting går ut på att du flyter med en aktiv flod samt klättrar och hoppar ner från vattenfall, vilket var sjukt kul!

Innan första hoppet kan jag erkänna att jag var aningen rädd. Första hoppet var nämligen även det högsta hoppet (nope, ingen logik ALLS) på ca 12 meter MEN jag har alltid haft svårt för att fega ur när det väl gäller…

Här tog det dock Krister två sekunder att slänga sig ut och mig ca två minuter med (fett) skakiga ben. Blev nästan lite förvånad eftersom ja både hoppat bungyjump och fallskärm tidigare men VISST blir man fegare med åren?? Jamen skämta inte!

Och vatten utan sikt är och har alltid varit läskigt, så det så! 

Vattnet i floden var inte alls lika varmt och skönt som det i havet utan mätte bara ca 16 grader. BRR! 

Vi gjorde i alla fall 12 hopp från olika höjder och när man ”kom in i det” var det sjukt skoj!

Nu vill jag (som alltid) när jag testar på något nytt jag gillar börja med body rafting, bli proffs, resa jorden runt och bara göra det etc. He…he!

Krister var så klart en naturbegåvning och helt orädd. Han fick därför hoppa först, 12 hopp av 12 och liksom reka botten vilket jag kände var helt rimligt. 😉

På vissa ställen var det helt sjukt strömt vilket var tufft att få uppelva och kämpa emot.

Och hur vackert? Omringad av naturliga lavastenar.

Efter adrenalinkicken drog vi till stranden för en lite mer stillsam vattenaktivitet. Närmligen min favvo, sol, bad, bok och bubbel (för att fira och lugna nerverna)! 😉 Vi bokade en tur genom Sicily Legends som du hittar här >>

Han som (dessvärre) efter elva dar i Sicilien kammade hem den outtalade ”brunast vinner”-tävlingen.

Hon som var så glad över sin nya baddräkt och liksom sket i ”brunast vinner”-tävlingen…

Och mest bara undrade när hon skulle få kasta sig över nästa prosciutto-tallrik…

HEJ!

Med värdelöst internet blir det inte många blogg-inlägg gjorda men vad gör det när en behöver en rejäl paus från allt vad sociala medier och blogg heter (egentligen). Ändå sitter jag här och försöker uppdatera när jag får tillfälle… Haha, jaja!

I dag lämnade vi Cefalú efter tre magiska dagar fyllda av sol, bad och en massa god mat (för det finns det massor av här).

Jag kommer att sammanställa alla tips från Sicilien sedan men tänkte iaf bjussa på en liten update!

Bästa på allmänna stranden i Cafelú, prosecco för 3 euro (alltså 30 spänn) i GLAS! I vanliga fall får man ju sånna där halvtråkiga plastglas men inte i Cefalú inte. Om jag gillade det, jag älskade det! 😀

Så här vacker utsikts hade vi (nästan) från hotellet. Det här är på vägen ner för bergen mot staden innan middagen i går.

Älskar alla hus. Allt det halvfärdiga, trasiga, vackra som varvas på liten yta. Pittoreskt är ordet.

Så här såg jag ut. Tvingade Krister att ta en bild (well, närmare 34 stycken eller fler?) som jag skulle se fin ut på. 😉

Hittar man rosa väggar måste man fota sig (med dem och liksom låtsat gå lite sådär fjantigt) – det är sedan gammalt.

Tidigare i dag tog vi alltså vårt pick och pack och drog upp till bergen – ut på landet. På riktigt. Vi sover i ett eget litet hus med små kattungar som springer runt överallt, en hund som heter Napolion och kycklingar som pickar utanför fönstret.

Terre Di Himera är ett Bed & Breakfast som vi hittade av en slump när vi letade boende och som fått FANTASTISKA omdömen.

Här lagas maten av en gammal italiensk tant och man äter den tillsammans med de andra gästerna, vilket vi ska göra i kväll!

Vägen hit (sitter i det lilla supermysiga huset just nu) var galet vacker och vi stannade flera gånger och bara kollade ut över bergen.

Den här utsikten passar mig bra (jamen är galen i kaktusar <3 ) och nu sitter Krister och suckar för att jag bloggar så måste hoppa in i duschen och byta om inför den stora gemensamma middagen i kväll!

Stor kram