Känslan att vakna upp hemma i Norrland. I staden jag kommer från. Kramfors. <3

Alltid känt mig som en storstadsmänniska född i en liten stad och gör väl det fortfarande, men det finns trots allt inget bättre än att komma hit. Till staden som alltid kommer att vinna över Stockholm (och alla andra städer jag bott i runt om i världen) över vad som i hjärtat är hemma.

Hemma är att öppna altandörren för att släppa ut Bellis om morgonen och mötas av det här. Mammas vackra pergola med klätterväxter som vägrar ge upp trots minusgrader och snö.

Att mötas av en bakgård där jag inte bara lärt mig att stå på händer och hjula (efter otaliga försök) utan även kickat fotboll (tills jag klarade över 200 och därefter alltid vann kicktävlingarna på skolan) men även satt koreografin till alla sång och dansuppvisningar jag varit med i under åren. Jag är ju en liten obotlig estet om någon missat det..

På gatan där jag vet vad varenda person heter i både förnamn och efternamn. Där jag vet vart varenda stig i skogen leder och där jag hejar på alla jag möter när jag är ute och går.

Där mamma trots att hon redan åkt på jobbet fixat frukost till mig som står färdig och väntar när jag kommer ner till köket.

Nu ska jag äta en lång mysig frukost tillsammans med lillasyster Tella. Med bland annat nybakat bröd från Bagarlandslaget som skickade ett smakprov från ett samarbete med kronjäst där de tagit fram ett surdegsbröd som smakar alldeles ljuvligt.

Ha en strålande fin vinterdag.

Puss