Hej på er!
Här kommer en update från senaste resan med min älskade mamma. När hon fyllde 55 i juni i år fick hon (som jag nämnt tidigare) en resa till Italienska alperna med mig – för att jag ville att hon skulle få testa på ett av mina stora intressen.
Förra veckan gick flyget mot Cervinia för fem dagar i magiskt vinterlandskap.
Eftersom det är försäsong i alperna så var det ”bara” liftarna på glaciären som var öppna, vilket oroade mamma… Dels för att hon aldrig åkt skidor (förutom den där gången hon fick mig och brorsan hooked för ca 27 år sedan), men också på grund av hennes höjdrädsla.
Well, upp skulle vi och ner hade vi konstaterat att vi skulle komma – på ett eller annat sätt. Jag som älskar att testa nya saker och slänga mig rakt ut i diverse äventyr visste ändå att mamma bara behövde komma ur hennes komfortzon – så skulle allt bli bra.
Och så rätt jag hade! 😉
Första dagen var sådär krispig som man bara kan drömma om på skidsemester. Solen stekte och himlen var klarblå. Vi gick rakt på mammas rädsla och slängde oss (well, plogade) ut i backen.
Mamma körde på i egen takt och efter några timmar såg det riktigt bra ut.
Världens stoltaste lilla mamma Jean på skidor.
Här med högsta berget i bergskedjan, Matterhorn i bakgrunden.
Jag kisar med solen i ögonen under en kaffepaus på uteservering – 3500 meter över marken.
Här har vi tagit oss till över gränsen till Schweiz och Zermatt.
Vi bodde på ett helt fantastiskt litet hotell benäget i Cervinia som heter Hotell Millefiori som jag inte kan rekommendera nog. Har redan tjatat på mina kollegor/närmsta vänner och övriga familj att de måste åka hit men låt mig förklara.
Hotellet i sig (på bild nedan) var absolut inte bland de finaste jag bott på eller så (även fast de var superfräscht, nyrenoverat och med skyhög mysfaktor) men servicen och maten var outstanding.
Det är två svenskar – Micke och Pierre (som vi hann lära känna under vistelsen) som driver hotellet och de är två gamla kockar och skidfantaster som vill erbjuda grym skidåkning men också grym mat. Middagen var utsökt, vinet on point och frukosten too die for.
He…he. Jag är sjuk svart/vit i allt jag tycker (och tänker för den delen) så när jag väl gillar något så höjer jag det mer än gärna till skyarna. Så nu fick ni er ett rejält hotelltips!
En dag lät vi skidorna vara och packade istället ”tur-väskan” med allt nödvändigt för en vandring. Då slank såklart en flaska bubbel ner i ryggsäcken.
Var väldigt kul att få se lite mer av området Valtournenche.
Efter några timmars vandring tog vi en lift upp till en liten bergsby vid namn Chamois som vi fått rekommenderat av Pierre för lunch.
Här var det så fint att man lätt hade kunnat övernatta en dag eller två. I alla fall om man är på jakt efter lugn och ro samt drömmiga vyer.
Vi konstaterade att till och med kyrkogården var vacker som en tavla. Fullproppad av färggranna blommor.
Utsikten från varje vinkel och vrå var verkligen spektakulär från Chamois.
Ja, den lilla bergsbyn visade sig vara en pittoresk dröm (som tagen ur en saga) och vi strosade runt som förtrollade.
Det gjorde inte saken sämre att solen visade sig från sin bästa sida och vi både hann med lunch på uteservering (i mitten av november ändå) och dela på en flaska skumpa på toppen av berget, under bar himmel.
Där låg vi – jag och världens bästa, finaste och klokaste mamma på rygg i gräset, drack skumpa i plastmuggar, fnittrade och pratade om allt mellan himmel och jord.
Det är ett av många minnen från resan jag kommer att spara långt in i hjärtat – så länge jag lever!
Får jag som jag vill? Då kommer jag och mamma tillbaka till den lilla bergsbyn och dricker skumpa i plastmuggar en vacker dag.
Kram på er!
