Cassandra Brunstedt

Pittoreska gator med pastellfärgade gamla byggnader som klättrar upp och ner längs de slingriga vägarna varvat med finkorniga stränder längs med hela kustremsan. Lägg till en och annan retro spårvagn klädd i gatukonst så har du Lissabon i ett nötskal.

Är du en foodie så finns det dessutom schyst mat och dryck i överflöd. Hit passar det lika bra att åka för en kortare weekend som en längre resa.

Gatukonsten upplevs bäst på plats i Lissabon där många väggar är klädda i seriös och imponerande grafitti.

Bairro alto är stadens motsvarighet till Södermalm. Området kryllar av trevliga barer och är som gjort för en öl eller ett glas vin på en härlig uteservering.

Har ni sett någon gulligare polisstation? Älskar den!

Alfama är Lissabons motsvarighet till Gamla stan och här är husen äldre och klädda i vackert kakel. Väldigt mysigt område att strosa omkring på.

Två grymma restaurangtips i Lissabon:

KOB var hur mysigt som helst med jättetrevlig personal och GRYM mat. Ett måste för dig som älskar bra kött då restaurangen står för knownledge of meat. Jag som tog fisk till varmrätt var inte heller besviken. 😉

Zazah var också en mysig liten pärla med festliga drinkar och en massa god tapas som man åt i tre omgångar precis som en tre-rätters. Vi älskade den!

En grym takbar värt ett besök är femstjärniga hotellet Tivoli i Avenida liberdade där vi sörplade bubbel och njöt av utsikten vilket inte alls var så dumt.

En bakelse som serverades lite här och var i Lissabon var pastel de nata som är en smördegsbakelse fylld med kaneldoftande äggkräm som var så sjukt goda. Är du i Lissabon måste du luta dig tillbaka och njuta av delikatessen i alla fall en gång om dagen. Lova det? 😉 Själv har jag hittat receptet som jag tänkte ge mig på i helgen. Här hittar du det >> 

Och sist men inte minst måste jag ju tipsa om det jag faktiskt var i Lissabon för – nämligen stadens maraton som var SÅ vackert.

Fick se 4,2 mil av den fantastiska kustlinjen och uppleva flertalet små pittoreska byår på vägen mot mållinjen. Lissabon maraton har blivit klassat som ett av världens vackraste maraton och jag förstår verkligen varför. Gillar du att springa maror så rekommenderar jag varmt detta relativt lilla men så mysiga lopp. Nästa går av stapeln den 17 mars 2019 och här hittar du anmälan >>

Nu har vi lyxen att bo några kilometer från Ekerös bästa äppelmusteri – Rosenhill där vi allt som oftast mustar våra egna äpplen. Men för er som hellre gör det hemma, eller kanske inte orkar ta er ut till landet och något musteri så tänkte jag dela med mig av ”bästa receptet” för egen äppelmust. Det är nämligen busenkelt.

Allt du behöver är en råsaftcentrifug och någon form av filter, samt ett gäng äpplen för att lyckas med musten.

Det finns såklart inget godare i världen än egen äppelmust. Så himla fräscht och svalkande!

Du behöver:

Råsaftcentrifug

Filter (går tex bra med kaffefilter)

Ett gäng äpplen (1 kg äpplen ger ca 0,6 liter äppelmust)

Gör så här:

1. Plocka dina äpplen direkt från trädet eller köp i affären den mängd du vill ha.

2. Välj bort de äpplen som börjat se övermogna ut, det kan nämligen påverka smaken. Fallfrukt går fint men de måste vara fräscha.

3. Kör dina äpplen i råsaftcentrifugen.

4. Använd någon form av filter eller saftmaja för att filtrera musten.

Förvara musten (två alternativ):

Vill du ha en hållbar must så är det ett måste att pastörisera musten. Då behöver du hetta upp musten i glasflaskor till mellan 70 – 75 grader i ugnen under ca 20-30 minuter. Se sedan till att vakuumförsluta flaskorna.

Ett annat alternativ är att frysa in den färdiga musten i plastflaskor och ta fram och låta tina när du blir sugen/får oväntat besök.

DRINKTIPS! Blanda halva delen äppelmust och halva delen bubbel (cava, prosecco eller champagne) i ett drinkglas och garnera med en äppelklyfta – vips har du supergoda äppelbellinis!

Lycka till.

Har ont i exakt hela kroppen och är aningen yr i huvudet av mildare solsting MEN samtidigt lycklig som tusan efter att ha slutfört mitt fjärde maraton under loppet av ett år. Och vilket maraton Lissabon bjöd på. Vi sprang längs med kusten hela vägen och utsikten var verkligen helt fantastisk.

Men om vi börjar i rätt ände. I morse stod klockan ställd på 05:30 men så fort vi vaknat såg vi att vi hade fått ett mail från ”Lissabon maraton” där det stod att starttiden var framflyttad till 09:00 på grund av kraftig storm och oväder. Det var väl kanske inte det roligaste mejlet att få, men ganska snart skulle det bli värre. 😉

Vid 08:00 hoppade vi in i en taxi med slutmål startplatsen för loppet men det gick inte riktigt som det var tänkt. Taxichauffören åkte fel så många gånger att resan som skulle ta 20 – 25 minuter tog 50(!)  Jag fick med andra ord springa ut från taxin (som slutade på 800 spänn, fy fan) och hann därför inte värma upp eller ens stretcha ut kroppen. Det var bara till att ställa sig på startlinjen med stela ben och lätt panikångest…

Men något oväder blev det inte alls. Istället fick vi 28 graders värme och sol med inslag av moln och lite blåst här och var.

I vanliga fall springer jag med musik i öronen men just det här loppet tänkte jag annorlunda. Jag ville supa in omgivningen, naturen, ljuden och människorna så jag valde att springa utan lurar helt enkelt. Valde även att inte ta med min pulsklocka samt att springa utan ljud på Runkeeper – och herregud vad skönt det var att slippa den stressen.

Jag fick en riktigt fin start och kände mig både stark och pepp trots den lite knackiga starten av dagen. Vid två mil hade jag fortfarande snabba ben och ett glatt sinne. Men ungefär vid 2,5 mil började benen plötsligt värka – rejält!

Hela loppet var på asfalt och för en liten lantis som är van att springa i skog och på grusstigar blev det väldigt hårda slag vilket påverkade benen och ryggen väldigt. Det började även ila obehagligt i ena knät så jag bestämde mig för att sänka tempot och lyssna på kroppen.

Efter tre mil var jag riktigt trött i både kropp och huvud men kämpade på fint om jag får säga det själv. Längs hela banan fanns det som tur var någonting vackert att fästa blicken och koncentrationen på och det hjälpte. Var det inte en finkornig strand omringad av exotiska palmer så var det gamla och vackra byggnader i pastell. Jag fällde som vanligt några tårar när jag fick syn på mållinjen och spurtade in i mål med ett glädjerus!

Men jo, det var en sjukt backig banan. Det var varmt som bara den och så vidare… Men det var helt klart min bästa prestation hittills och jag är riktigt nöjd med min insats, trots att det inte blev något personbästa. Det firades med bubbel och pizza på en solig uteservering i hamnen.

Och vilken man jag har btw. Hann dök upp hela fyra gånger längs med banan och pussade mig (samt sprang med några hundra meter innan den kalla ölen ropade igen). 😉 Mitt livs supporter, helt klart! 

Yep, glad tjej i mål med medaljen i ena handen och ett glas bubbel i den andra (i väntan på en pizza med extra allt). Jag i ett nötskal haha! Är nu pirrig i kroppen efter att ha checkat av min fjärde mara och kan inte vänta till jag får anmäla mig till den femte. Långdistanslöpning är verkligen min grej och jag är så glad att jag hittade den här passionen förra året.

Har du någon gång drömt om att anmäla dig till en mara SÅ GÖR DET. Du kommer behöva träna som ett djur men du kommer att klara det – galant. Så bara gör det. Det är nämligen en otrolig upplevelse och kroppen klarar så mycket mer än vad vi tror.

Stor kram från Lissabon

Vi landade väldigt sent igår (nästan mitt i natten) så jag valde att inte ställa klockan imorse. Trots det vaknade jag tidigt och bestämde mig för att ta en lätt joggingtur i området och ”känna på benen” inför kommande maran imorgon. Det var oerhört fint att komma ut i den friska luften och få se solen gå upp över staden.

Tackar gudarna för att jag är en obotlig morgonmänniska ändå. Det finns nämligen ingenting som slår att vara vaken innan alla andra är det – speciellt när man samtidigt får utforska nya städer.

Efter jogginturen på två – tre kilometer blev det en stor hotellfrukost. Jag åt ett berg med pannkakor toppade med grädde, chokladsås och jordnötssmör, haha.

Krister sa att min tallrik såg ut att platsa på ett barnkalas och det skulle nog många hålla med om. Men gott var det! Till det åt jag även ett ägg och en massa frukt samt en halv kanna kaffe. Det gäller såklart att ladda upp förråden så här inför en mara. 😉

Här i Lissabon har det varit soligt och ca 28 grader idag vilket såklart är härligt, men alldeles för varmt för att springa 4,2 mil i. Så jag hoppas såklart att det ska komma några moln eller i alla fall lite vind till imorgon.

I dag har vi hunnit strosa runt en hel del i staden, har säkerligen gått upp emot 20 000 steg fast det är det sista man ska göra med ett maraton framför sig, men men. Vi har även för första gången ever åkt en sån jump on – jump off-buss och konstaterat att det finns en orsak till att vi inte gjort det tidigare. Mycket roligare att upptäcka saker och ting själv ju!

Sedan har vi egentligen bara ätit oss igenom staden. Allt ifrån hemgjord glass till crepes, sangria och en massa tapas. Allt har varit SÅ gott! Första intrycket av Lissabon är väldigt bra. Ska bli kul att få se och uppleva mer under de här dagarna.

I morgon klockan 08:00 går startskottet till min fjärde mara på mindre än ett år. Det är lätt att bli sentimental när man tänker på det faktiskt. Förra året vid den här tiden var jag supernervös inför min allra första som jag hade velat anmäla mig till utan att våga under så många år. Och nu har jag alltså hunnit med tre till sedan dess! Kan knappt komma ihåg vad jag ”tränade för” innan detta blev min stora passion?

Det är så lustigt vilka nya vägar livet kan ta när man minst anar det. Hur något mitt i livet helt plötsligt kan kännas så självklart, som att man alltid gjort det.

I morgon springer jag som vanligt för min moster Monica som aldrig hann springa sitt drömmaraton hon var anmäld till i New York, men också för en person till – Johan.

HEJA och håll tummarna för att jag tar mig runt i den stekande solen på den backiga banan, jag behöver det!

Livets kontraster kan vara så brutala att det är svårt att hänga med ibland… Ungefär så känns det just nu. Gårdagen präglades av begravning av en vän som gick bort alldeles för tidigt, mycket tårar, kramar och djupa samtal om livet och döden.

I dag fick vi filmen från vår bröllopsdag skickad av skickliga fotografen och helt fantastiska personen Martina Lundborg som vi anlitade till att fånga vårt bröllop. Vi ska heller inte glömma William Kärre som var en del av den grymma duon.

De båda har verkligen fångat stämningen på bild och film och vi kan inte sluta le när vi tittar på videon (som vi nu kört på repeat minst tio gånger sedan vi fick den). Skulle mer än gärna göra om ALLT igen – och då precis likadant. Aaahh…