Hej!
Alltså ÄLSKAR Google photo, hur underbart är det inte att hitta dessa gamla bilder på huset när man kollar runt i gamla album??
HELT sjukt vad snabbt man glömmer hur det en gång såg ut. Här kan ni kolla in vad vi utgick ifrån innan vi drog igång vad som skulle bli en sex års renovering.
När vi flyttade ut till Ekerö från stan 2012, blåste vi bokstavligt talat ut hela insidan av huset. Under den tiden bodde vi i ett 50 kvadratmeter litet hus på tomten vilket inte var det lättaste, men gick då vi hade så sjukt mycket energi/drömmar och förväntningar på det som snart skulle bli vårt första gemensamma hem.
Vi hade då inte bott ihop en enda dag innan vi bestämde oss (väldigt spontant) för att huslivet på landet nog vore något för oss. Haha, jag var 24 år, fett naiv och hade mest erfarenhet från trånga små ettor och kollektiv med vänner.
Ja, huset var svart med lite stänk av grönt, och även om jag tycker att det var rätt charmigt så var det inte vad vi såg framför oss som vårt hem. Vitt skulle det bli och vi drömde om en maffig entre.
Ser ni Bellis på bron? Hon var med från dag ett! Under fyra långa månader bodde vi alltså i en liten stuga och hade hantverkare som arbetade i huset dygnet runt (ja, de sov även i huset under en period, hah). Vi hjälpte till med allt möjligt helger och kvällar under hela perioden och gick nästan in i väggen båda två.
Insidan blev i alla fall helt klar efter sex månader (vi flyttade in efter fyra) och sedan dess har vi målat om fasaden, bytt tak, bytt alla fönster, gjort en entre (tog ca ett år), byggt en altan (tog ca ett år), tagit bort 300 träd (tog ca två år), planerat om hela tomten, renoverat sjöboden och byggt om bryggan. Puuuh!
När vi visade dessa ritningar på entrén (som vi själv skissat) började vi först ta in en massa offerter för jobbet. Vid den här tiden var vi båda rätt slitna och inte alls sugna på ännu ett monsterjobb – som tog upp hela vår fritid.
Den billigaste offerten för mur och entre landade då på 800 000 kronor (ni hörde rätt, nästan en miljon!!), då bestämde vi oss för att försöka själv, med lite hjälp med vissa moment.
För en tredjedel av priset stod den sedan klar en vacker sommardag för två år sedan. Och vilket lyft det blev!
Vi valde att göra entrén så underhållsfri som möjligt med stenad trappa och rondell med grus och växter. Nu har murgrönan även tagit sig, och skapat en vacker lummig rabatt.
Vi har inspirerats av japanska trädgårdar och jag älskar fortfarande att komma hem till vårt harmoniska lilla happy place varje dag.
När hela utsidan av huset stod klar, med en altan som gjorde sommarens ytor nästan dubbelt så stora och öppnade upp för ett utomhusliv vi aldrig tidigare hade upplevt, så började vi konstatera att vi ”nästan var klar”, vilket var en helt galen tanke efter så många år av blod, svett och tårar.
En middagsdukning en vacker sommardag som övergår till en ljummen kväll. Det är sånna dagar då man tänker att allt varit värt det (vilket det såklart har!)
Efter fyra år i huset började vi för första gången att utnyttja varenda hörn av tomten, då vi för första gången sedan vi flyttade in faktiskt hade tid för det.
Och när vi väl tänkte att vi var klara, så ploppade det upp en del nya projekt. Men är det något jag/vi lärt oss så är det att ett hus är något som aldrig ”blir klart”.
Resan är definitivt målet och man hittar alltid nya saker som behöver fixas, bytas ut eller piffas upp. Det är också det som är så fruktansvärt kul tycker vi båda.
Att pendla, behöva jobba med huset/trädgården om helgerna, få lägga undan en massa pengar varje månad för ”oväntade utgifter” hör självklart till minus, MEN huslivet ger en frihetskänsla som inte går att ta miste om.
Att få bygga på sin egen borg, skapa en plats på jorden som bara är för oss, som vi vill ha det och ha sin lilla familj samlade under samma tak är svårslaget.
Hemma för mig är en plats jag inte vill lämna, en fristad där jag kan andas ut och få energi. Där det är lika nära till ute som inne, skogen väntar runt hörnet och tystnaden är total. Där grannarna är vänner, och du vet vart varje stig leder.
Kram
