Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Vägen till vigseln

En hyllning till mina älskade tärnor

Att välja tärnor till bröllopet var enkelt och svårt på samma gång. Speciellt när man anser sig ha många nära vänner och vara del av flera olika, tighta konstellationer av kompisgäng som bildats under olika stadier av livet.

Jag ville dela min dag med nyckelpersoner som följt min resa kallad livet. Från barnsben till stökiga ungdomsår och hela vägen fram till idag. Personer som inte bara känner dagens Cassandra utan vet vilka komponenter, händelser och personer som format mig till den jag är idag.

Jag tänkte (tre månader efter de där oförglömliga dagarna i Frankrike) ta tillfälle i akt och hylla mina tärnor som jag haft förmånen att ha vid min sida genom genom nästan hela livet.

Antonia till höger

Min kusin som mer liknar en syster samt bästa vän (…och själsfrände!) sedan jag var fyra månader gammal och lilla Tonis kom till världen. Genom hela uppväxten har vi varit bill och bull, piff och puff och yin och yang. Vi löser dagligen varandras livsproblem, skrattar tills vi gråter, finns där när det är tufft och har varandras ryggar i alla tänkbara situationer. I min värld har Antonia definitivt huvudrollen och det kommer hon att fortsätta ha tills dagen jag dör.

Malin till vänster

Också barndomsbästis som jag lärde känna första dagen på lekis. Sedan dess har vi hunnit checka av diverse milstolpar tillsammans genom livet. Inte minst tillsammans med Antonia då jag, Malin och Tone varit en stark trio att räkna med genom åren. Har så många galna (och fina) minnen ihop med den här tjejen som på en sekund kan få mig att bryta ihop i ett asgarv bara genom en blick eller ett ord.

Tella i mitten

Min sladdis till syster som egentligen heter Therese (tror jag aldrig någonsin sagt det namnet?) och föddes hela nio år efter mig och som jag både lärt cykla och simma i mina dar. Vi skulle med åren visa oss vara varandras motsatsen men alltid connecta på ett djupare plan som varken behöver liknande intressen eller personligheter för att älska att vara tillsammans.

Well, slut på kärleksförklaringar! Här kommer en riktig bildbomd på mig och mina tärnor.

Foto: Martina Lundborg

BILDBOMD från vår bröllopslokal

I dagarna har det landat flera tusen (yes, på riktigt) bilder från våra grymma bröllopsfotografer Martina och Wille, och herregud vad mycket fint det är. Man slängs verkligen tillbaka till bröllopet på en sekund – och återupplever alla härliga minnen när man scrollar igenom bilderna.

Har inte hunnit gå igenom alla (…än) men tänkte bjuda på en riktig bildbomd från vår bröllopslokal och visa hur vi dekorerade den.

Vi gifte oss alltså på vackra Chateau Du Grand Val i vackra Bretagne (om någon missat)! 😉

Efter utomhusvigsel i den pittoreska trädgården följt av mingel med champagnetorn och galletter var det dags att äntra festlokalen som vi hade pyntat i två hela dagar tillsammans med våra familjer innan gästerna kom.

Här är vår vackra festlokal med anor från 1400-talet som renoverats och rustats upp av de grymma slottsägarna.

Byggnaden är minst lika fin ute som inne.

Och längs alla väggar klättrar de färgglada rosor.

Vi specialbeställde tio meter långa blomsterdekorationerna till taket som vi kompletterade med vita, skira tyger som vi fästa i bjälkarna som böljande volanger.

Inte nog med att blommorna i taket var vackra så spred de en oerhört god doft av eucalyptus i festlokalen under hela kvällen.

Vi valde runda bord med vita dukar och stolar med vita överdrag vilket jag tycker blev väldigt enhetligt och fint.

Alla bord var dekorerade med samma blommor som jag hade i min bukett i ett stort arrangemang i mitten av varje bord.

Namnskylten bestod av en liten ”stubbe” med varje namn, och varje gäst fick en meny med beskrivning över alla fem rätter samt vinerna vi drack under kvällen. På insidan av menyn kunde gästerna läsa om ”vår kärlekshistoria”.

I mitten av varje bord fanns det ett litet häfte med beskrivning av alla gäster och vi hade även ställt ut engångskameror för gästerna att använda – och fånga små ögonblick under kvällen.

Här äntrar jag och min nyblivna man festen.

Och gästerna har hittat till sina platser.

Våra supergrymma toastmasters Anna och Martin hälsar alla välkomna.

Med säkerhetsgenomgång. 😉

Middagen blev en enda lång fest precis så som vi ville ha det.

När mörkret föll blev lokalen nästan bara snäppet mysigare.

Jamen ni ser ju!

Efter första efterrätten som bestod av lokala ostar från området var det dags för bröllopstårta och macarons ute i trädgården.

Vet inte hur många macarons vi åt under dagarna i Bretagne. Många i alla fall.

Bröllopstårtan hade smakerna nougat, hallon och mörk choklad och var den godaste jag ätit (gillar inte tråkig gräddtårta som inte smakar något)!

Efter tårtan var det först brudvals och sedan fest.

ÄLSKAR att våra toastmasters hade fixat espadrillos till alla tjejer lagom till festen.

Anna kände lite som så (har hon sagt) att om Meghan Markle erbjöd sina kvinnliga gäster festskor på bröllopsfesten så skulle väl Cassandra också göra det. Haha!

Sedan blev det livemusik, en massa DANS och diverse lysrör. Haha!

I rummet intill festlokalen hade vi en bar med en bartender som stod redo med allt ifrån fläderbellini till aperol spritz, mojito, bubbel, vin och öl till alla gäster hela kvällen.

Vickningen kom runt 1-tiden i form av brickor med lokala ostar, charkuterier, baguetter och röror. Franskt och supergott vilket gjorde att vi sedan kunde fortsätta festen till 05-snåret – mätta och belåtna. 😉

Ja, hade vi fått göra om allt igen hade vi gjort det precis likadant.

<3

VÅR BRÖLLOPSFILM

Livets kontraster kan vara så brutala att det är svårt att hänga med ibland… Ungefär så känns det just nu. Gårdagen präglades av begravning av en vän som gick bort alldeles för tidigt, mycket tårar, kramar och djupa samtal om livet och döden.

I dag fick vi filmen från vår bröllopsdag skickad av skickliga fotografen och helt fantastiska personen Martina Lundborg som vi anlitade till att fånga vårt bröllop. Vi ska heller inte glömma William Kärre som var en del av den grymma duon.

De båda har verkligen fångat stämningen på bild och film och vi kan inte sluta le när vi tittar på videon (som vi nu kört på repeat minst tio gånger sedan vi fick den). Skulle mer än gärna göra om ALLT igen – och då precis likadant. Aaahh…

Min bröllopsfrisyr

Det finns så många SÅ FINA bröllopsfrisyrer jag hade kunnat valt. Men efter många om och men blev det en halvhårsuppsättning med inbakade flätor och ett gäng färska blommor fäst på ena flätan för mig – samt lockar.

I väntan på de ”riktiga bröllopsbilderna” som Martina jobbar och sliter med så fick jag denna av vår vän Oscar igår. Han var med innan vi hoppade in i helikoptern och här tycker jag att frisyren kommer fram väldigt fint.

Färgade håret i flera ljusa och mörka nyanser några veckor innan bröllopet och är väldigt nöjd med färgen. Blev enkelt och bohemiskt precis som jag ville ha det.

Älskar verkligen att följa andras bröllop på instagram (speciellt nu efter mitt eget då jag inte vill släppa känslan) och tycker Petra Tungården var så himla vacker i sin eleganta spetsdröm. De gifte sig också i Frankrike, fast på andra sidan och här kan du ta en titt på Petra och Marcus magiska bröllopshelg >>

Ha en fin kväll.

Stor kram

Till mamma

Det är lätt att bli sentimental när man gifter sig, men det var klappat och klart redan innan vi skickade ut inbjudningarna. Mamma skulle vara med i strålkastarljuset under de lyckligaste minuterna i mitt liv – på vägen mot min blivande man.


Jag var fem år gammal när jag och min bror snällt satte oss i bilen den där tidiga vårmorgonen. Utan gnäll och bråk – just den här gången… Våra liv skulle från och med det här ögonblicket förändras – vi visste då bara inte hur.

Vår vardag efter skilsmässan bestod av mig, min ett år äldre bror och vår hårt arbetande mamma. Jonglerandes två tuffa och rätt så underbetalda jobb. Numera bosatta i en hyreslägenhet i utkanten av den lilla staden.

Jag och min bror fick ofta följa med mamma på jobbet. Av den enkla anledningen att hon saknade barnvakt, och annars inte hade fått vardagen att gå ihop. Men på oss gick ingen nöd. Vi fick låna sparkcyklar som vi susade fram med längs korridorerna bland havet av sladdar (som egentligen var kablage till företaget Saabs alla fordon).

Att mamma var den starkaste personen i hela vida världen visste jag redan då. Hon visade tidigt att livet belönar handling och att allt går – bara man bestämmer sig.

Så kom dagen då mamma träffade en ny man – och vi blev en familj. Och även om det följde en tid då alla återigen fick anpassa sig till en ny familjekonstellation, var det underbart att få se mamma lycklig.

Sedan den dagen har de båda krattat vägen för oss numera tre barn. Jobbat och slitit för att kunna köpa ett fint hus som vi fått förmånen att växa upp i. Kämpat på för att både kunna betala alla räkningar varje månad – samt ta med familjen på semester då och då.

Framförallt har de överöst oss med kärlek och trygghet – och tidigt talat om för oss att vi kan bli och göra precis vad vi vill. Bara vi likt dem är beredda att kämpa för det.

Det är lätt att bli sentimental när man gifter sig, men det var klappat och klart redan innan vi skickade ut inbjudningarna. Mamma skulle vara med i strålkastarljuset under de lyckligaste minuterna i mitt liv – och det var hon.

 

Foto: Martina Lundborg 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!