Vass i vas

Det är likadant varje gång. Så fort jag ger mig själv utrymme för vila och bokar av exakt allt i kalendern – så kommer kreativiteten krypandes. När jag ligger där i soffan och tar djupa andetag och kollar upp i taket – så kommer det direkt tusen idéer till mig. Saker jag vill göra, känna, baka, smaka osv. 😉 Jag följde min  magkänsla som kom till mig efter två timmars soff-liggande och tog en joggingtur.

Väl tillbaka från löprundan gick jag ner till bryggan och plockade en bukett vass. Minst lika fint dekorera med som en av årets största inredningstrender som ni knappast kan ha missat på instagram (om ni följer inredningsprofiler i alla fall) – pampasgräs. Det används ofta som just dekorgräs i trädgårdar, och har på slutet florerat vansinnigt mycket i vaser på allt ifrån hyllor till vardagsrumsbord.

Det blev en vas med vass till ena gästrummet. Tycker det flyter in fint till de övriga naturnära färgerna och den grågröna väggen.

Det får bli dagens DIY-tips. Ut i naturen och plocka vass istället för att lägg pengar på dyrt pampasgräs. Håller betydligt längre än vanliga blommor dessutom. 😉

Nu säger min magkänsla åt mig att jag borde ta min lilla rumpa och placera den på altanen för att läsa lite i min nya bok Charmen med tarmen av Gulia Enders. Jag är helt införstådd i att den inte låter så spännande men det ÄR DEN verkligen. Älskar all ny forskning gällande kopplingen mellan vårt mående och det vi stoppar (och inte stoppar) i oss i magen. Så ett hett boktips om du är lika nördig som mig vad gällande kost (tarm, haha) och hälsa.

Ha en riktigt fin lördag.

Sista ”VÄGEN TILL VIGSELN” i Metro

Hej vänner!

I dag vaknade jag hyfsat utvilad för första gången på länge. Helt utan måsten, krav eller to dos framför mig. Med min orangea lilla hårboll till hund på ena sidan – och min nyblivna man med katten på magen på den andra. Vi tog en lång promenad med Bellis och parkerade oss sedan i soffan framför ett avsnitt av Ozark (börja se om ni inte redan gjort det, grym serie)!

I går landade Metros fredagstidning (finns fortfarande att haffa ex i helgen) runt om i Sverige i nästan en miljon exemplar. På både förstasidan och i mittuppslaget kunde man hitta sista delen av min artikelserie ”Vägen till vigseln” som jag hållit igång i 23 veckor nu. Under dessa veckor har jag tipsat om ALLT du behöver veta när det kommer till planeringen av just ditt drömbröllop – litet som stort.

Är väldigt stolt över det arbetet och all respons jag fått i och med serien. Alla mail, kommentarer och hejarop från andra bröllopsfantaster. Extra kul är det såklart att kunna skicka hem ex av tidningen till stora delar av min familj och släkt som på grund av sjukdom och andra tråkigheter inte kunde närvara på bröllopet i Frankrike.

Jag blev verkligen överöst med en massa härliga kommentarer om uppslaget igår och det blev även Krister på hans jobb, av vänner och kollegor som tagit tidningen. Sista delen i ”vägen till vigseln” (och en vecka som gifta) firade vi igår kväll med var sitt glas bubbel. Ett tips på ett prisvärt och ekologiskt mousserande vin är Pierre Olivier för 89 kronor.

Här nedan kan ni läsa hela artikeln.

Bröllopsfotona är tagna av vår grymma bröllopsfotograf Martina Lundborg och resterande bilder av mig själv. 😉 Är det en punkt jag hade kunnat lägga till i min avslutande artikel på ”11 saker som gör bröllopsdagen till den bästa dagen” så är det denna:

GÄSTEN GÖR FESTEN 

Lägg tid och omtanke på bordsplaceringen för maximal chans till god stämning. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att par sitter i närheten av varandra eller att alla känner någon de sitter bredvid. Bestäm platser utifrån vad ni som brudpar tror kan bli allra bäst. Se till att middagen är fylld av roliga inslag som svetsar samman bordet till ett ”team” och sprid ut alla översociala glädjespridare. Ett ultimat bord behöver olika personligheter – precis som ett bra team gör.

Slutligen vill jag tacka alla er som hängt med på vår bröllopsresa. Från frieriet i Zanzibar för ca nio månader sedan – till bröllopet i Bretagne den 8/9 2018. Ett datum som för alltid kommer att ha en genomvarm plats i mitt hjärta.

Zanzibar den 27 december 2017.

Minns så väl detta ögonblick ovan, när Krister efter det finaste orden jag hört >> och helt plötsligt << gick ner på knä och frågade om jag ville bli hans fru. Minns också att han sa att vi skulle gifta oss redan i maj – men att jag sa att jag i alla fall ville ha nio månader på mig att planera, haha. Därför blev de i september vi gifte oss (som även är min favoritmånad så passade ju bra). Många planerar ju bröllop i minst ett år, och såhär i efterhand rekommenderar jag nog det ändå.

Vår planering blev minst sagt intensiv – men så blir det lätt när två rastlösa, kreativa själar med projektledarmindset tar sig an en stor uppgift. Man gör vad som krävs för att checka av den – med stil. 😉

Det kommer dyka upp många FLER bröllopsbilder här inom kort (väntar ivrigt på fler från Martina) men tills dess så kanske det även trillar in ett recept eller två.

KRAM på er

Gjorde bröllopet mig sjuk?

Jag är väl medveten om att jag vaknade upp rätt så sliten där på söndagsmorgonen – efter galen fest fram till 05-snåret efter den (utan konkurrens) lyckligaste dagen i mitt liv. Efter fyra intensiva dagar fullproppade med aktiviteter tillsammans med min blivande man och våra gäster var såklart tröttheten helt naturlig och minst sagt väntad. Men att vara trött är en sak. Mentalt utmattad en annan. Fysiskt sjuk en tredje.

Tomhetskänslan efter bröllopet kom krypandes redan på eftermiddagen när vi satte oss i bilen på väg mot Paris. Var allt det underbara vi precis fått uppleva helt plötsligt över nu? Vi ville både tillbaka till de sagolika dagarna i Betagne – men hade nu annat att tänka på. Två dagar med 30 000 steg runt om i Frankrikes huvudstad väntade.

På onsdagen var jag tillbaka på jobbet. Som vanligt ställde jag mitt alarm på 05:30 och satt på jobbet innan 07:00. Vilket är ungefär 1,5 timme innan de flesta kommer in på kontoret. Inte ens första morgonen tillbaka i verkligheten valde jag att ta lite ”sovmorgon”.

Allt var som vanligt på kontoret förutom att jag kände en trötthet jag inte känt tidigare. En sort som lamslog hela min kropp och gjorde att jag inte ens orkade gå och sätta på första kannan kaffe. Kanske borde jag sett det som en varningsklocka, men där och då såg jag mest bara fram emot att träffa mitt grymma team igen. Mina fina tjejer som jag såklart saknat under veckan då jag varit ledig.

Dagen gick i ett långsamt men samtidigt skyhögt tempo och jag kände mig som i en bubbla. 352 mail skulle gås igenom och svaras på och sedan minns jag knappt något mer innan jag började känna av en kraftig puls och ett hårt tryck mot vänstra bröstet. På vägen hem i bilen efter jobbet började pulsen slå ännu hårdare. Hjärtat värkte då så mycket att jag fick hålla handen hårt emot det för att stå ut. Det, medan jag körde bilen och hade min bästa vän på högtalaren på mobilen.

Tre gånger fick jag lov att köra av vägen för att jag på riktigt trodde att jag skulle få en hjärtinfarkt. Fullkomligt livrädd med tårarna tryckandes. Min bästa vän (en av tärnorna på mitt bröllop) Antonia försökte lugna mig när jag plötsligt känner att jag behöver spy. Ut (i en take away-mugg i bilen) kommer mest bara galla då jag har haft svårt att äta under dagen.

Undrar för mig själv om bröllopet, all planering, alla sena kvällar, alla tidiga morgnar, allt ansvar, all oro + allt fix och trix gjort mig sjuk?

I dag mår jag bättre, men är fortfarande som i en bubbla. Jag söker verkligen inte efter sympati efter att ha fått uppleva den häftigaste veckan i hela mitt liv, men vill slå ett slag för hur roliga saker också kan tära hårt på en – när det kommer för mycket på en och samma gång. Om hur en kan känna efter en storslagen händelse som ett bröllop – och framförallt hur det har varit för mig.

Jag har för första helgen på evigheter inga som helst planer från fredag – söndag förutom att VILA. Ligga raklång i sängen och sträck-kolla serier (gärna med en stor skål lösgodis). Det ska jag göra tillsammans med min älskade man. <3

FÖRSTA bröllopsbilderna – så blev bröllopet i Bretagne

För exakt en vecka sedan landade vi i ett regnigt och mörkgrått Paris. Temperaturen visade 11 grader och prognosen för vädret kommande veckan var väl inte sådär jättekul (och då är jag ändå en obotlig optimist). Det skulle vara varmare hemma i Stockholm än i Bretagne där vi skulle gifta oss om exakt fyra dagar och väderångesten var brutal.

Jag hann därför inte ens sätta mig i hyrbilen innan jag lyfte luren och ringde hem till mamma medan Krister var iväg och skrev under papper för bilen. När jag nämnde vädret för en bröllopspepp mamma hör jag plötsligt mig själv brista ut i gråt. Inte lite löjligt snyftande utan PÅ RIKTIGT hulka om ”vår olycka” till en minst sagt oroad mamma hemma i Norrland…

Så här i efterhand är jag ledsen för det mamsen. För vädret (och precis ALLT) blev ju helt jäkla perfekt. Okej, jag är aningen partisk då det är mitt eget bröllop vi pratar om men ändå. 😉

Har bara fått en mapp med bilder som vår fotograf Martina Lundborg kallar sneak peek men de är så fina att jag måste dela. Utblandade med lite mobilbilder från dagarna inför bröllopet får ni nu hänga med i fyra dagar på Chateau Du Grand Val i norra Frankrike där vi så sent som i lördags lovade varandra ett helt liv ihop.

På torsdagen välkomnade vi våra första 30 gäster. Allra först på plats var våra kära vänner Anna och Oscar som checkade in i sitt charmiga hus på slottsområdet. Anna var också en av våra toastmasters helgen till ära.

Vi badade och drack lite bubbel på eftermiddagen inför middagen på kvällen.

Torsdagens middag hade dresscode casual så jag strosade runt barfota och matchade min klänning med ett glas rött och försökte leva mig in i känslan av att vara en slottsfru, haha.

Vi bjöd på fransk gryta med fluffigt vitt bröd, en massa ostar, goda röror, sallad och såklart härliga viner första kvällen.

På fredagen hade vi bokat in en utflykt till våra gäster. Den gick till klostret, kommunen och världsarvet Mont-Saint-Michel som liknar något tagit ut en Disneyfilm eller saga.

Det är alltså en egen komun med ca 40 invånare som på dagen ser det ut som ett gigantiskt sandslott medan det på kvällen är omslutet av vatten och därmed blir en ö.

Platsen var lika magiskt vacker i verkligheten som på bild. Kanske till och med bättre i verkligheten? Vi strosade runt med surdegsbakade baguetter i handen på väg upp mot toppen av klostret där vi njöt av den minst sagt spektakulära utsikten.

Hade vi bara stannat några timmar till hade vi sett Mont-Saint-Michel omslutas av hav. Sjukt häftigt!

Väl hemma på slottet igen bjöd vi in till poolparty men drinkar, bubbel, öl och musikquiz som Chrille och Kaja hade fått ansvar för. De hade temat ”låtar under Krister och Cassandras tid som par” vilket var jättekul.

Så skönt att efter månader av planering och dagar av fix och trix på slottet bara kunna luta sig tillbaka och hänga med gästerna och inte vara ansvarig för minsta lilla aktivitet.

 

Efter poolpartyt stod det ”rehearsal dinner” på schemat vilket skulle bli en trädgårdsmiddag med livemusik i solen.

Världens bästa mamma och Micke stiliga inför middagen.

Efter middagen så blev det intimkonsert med bandet Four You inne i slottet där över 50 personer trängdes och sjöng ikapp med låtarna.

Helt magiskt bra var dem!

Efter en relativt tidig kväll för mig och Krister (betydligt senare för många andra) vaknade vi till musik på bottenvåningen av slottet. Där stod våra toastmasters med låten ”Den bästa dagen i mitt liv” av Marie Fredriksson på hög volym och nygräddade toast (självklart med ett bröllopspar på som tar selfies, haha) till oss. Hur fint??

Var jag stressad innan så fick detta definitivt mig på andra tankar. Efter en bättre frukost stod det morgonyoga på schemat som min fina vän Jenny Sunding skulle hålla i för de gäster som ville komma ner i varv inför vigseln.  

Yogan blev en riktig succé och hade temat kärlek. Så fint av världens bästa Jenny som även hade med festens yngsta gäst – sötnosen baby Leonardo.

Vid 11-tiden fick gästerna ”fritid” (haha eeh ja, typ vuxendagis) medan vi började göra oss klara för vigseln, iiiiiih. Ungefär här börjar Martinas magiska bilder att göra entré. Ja, ni kommer märka skillnad.

Jag checkade in i ett rum med mina tärnor (barndomsbästisar och lillasyster) medan Krister gjorda samma sak med sina best mans.

Och kan vi bara ta en minut och ge min klänning lite extra uppmärksamhet. Det är couture designern Frida Jonsvens verk och jag har aldrig känt mig vackrare än i den. Den blev precis så som jag ville ha den och jag kände mig som en riktig prinsessa med spets från topp till tå.

Dör för mina vackra tärnor. För de vackra buketterna, kransarna och hela kalaset i bilderna ovan som alltså bara är de första två jag fått. Herregud vad fina mina älskade tjejer är.

Grabbarna var inte heller så dumma.

Första gången jag och Krister såg varandra sedan morgonen var precis innan vigseln på det fotografen Martina kallade first look. Så pirrigt, så glatt, så himla himla fint ögonblick jag aldrig kommer att glömma.

Hur stilig var inte Krister? Hatten blev pricken över i:et tycker jag.

Så här snygg gjorde min grymma barndomsvän Jonna Younis (som också råkar vara frisör och make up-artist) mig. Blev en halvhårsuppästtning med inbakade flätor och några färska blommor samt lockar. Kände mig jättefin.

Där ser man flätorna bättre. Enkelt men så fint!

Här ovan kändes allt helt plötsligt SÅ på riktigt. SÅ stort och så viktigt. Medan vi fotade hade gästerna förmingel där de bjöds på galetter, snittar och bubbel.

Jag gick in mot altaret armkrok med den viktigaste kvinnan i mitt liv (min mamma Jean) till toner av Richards Marx ”Right here waiting” på harpa. Det var genomlyckliga minuter och jag kan knappt beskriva känslan.

Sedan blev det den utomhusvigsel jag alltid drömt om. Under strålande sol (yes jag är en soldyrkare). Med SÅ vackra dikter av både min lillasyster Tella och Kristers storasyster Katta.

Under vigseln hade vi även där magisk musik från Umeå-bandet Four You som jag hade ”hittat” bara sex veckor innan bröllopet, när jag var hemma på en konsert i Norrland. De spelade och sjöng så oerhört fint.

Efter vi sagt >>I DO<< till varandra.

Kom ut från slottet och möttes av våra fantastiska gäster med såpbubblor och jubel. Vi var nu man och fru.

Kramandes min kusin och bästa vän sedan 30 år. <3

Efter vigseln blev det champagnefontän med slottets egna skumpa.

Och såklart lite tryffelpopcorn. 😉 Ungefär här säger våra toastmasters Anna och Martin att en bil väntar på brudparet (dvs oss) på framsidan av slottet och att gästerna ska gå en tipsrunda. Vi hade alltså ingen aning om denna överraskning med fick varsin liten flaska champagne i bilen och hoppade snällt in i den. Glada över att få pusta ut lite bakom stängda dörrar.

Då kör chauffören Martin oss till Combourg och svängar in på ett stort öppet fält vid sidan av borgen som staden är uppkallad efter. DÄR STÅR EN HELIKOPTER OCH VÄNTAR… PÅ OSS!

Vi var verkligen så chockade men hade inte många minuter på oss att dricka upp skumpan och hoppa in i helikoptern.

Sedan fick vi i var som kändes som en evighet uppleva Bretagne från luften. Vi åkte över slott och borgar, passerade vingårdar och små pittoreska sjöar. Såg återigen Mont-Saint-Michel och blickade ut över det stora havet. Turen var mer än magisk och vi var helt lyriska.

Efter ett tag säger piloten att vi börjar närma oss slottet vi bor på, Chateau Du Grand Val och att vi borde ta en bild när vi passerar. Vi tar upp mobilerna och ser då alla gäster nedanför stå och vifta med ballonger. Hade ingen tanke på att vi faktiskt skulle landa på slottsgården men självklart var det planen.

Detta ögonblick var verkligen ett av våra bästa från bröllopet.

Adrenalinet flödade mer än någonsin nere på marken igen.

Här är en första sneak peek på festlokalen där det följde en femrättrs middag med utsökt mat och dryck. En middag som mer liknande en storslagen fest – vilket passade oss utmärkt.

Sedan blev det bröllopstårta i slottsgården med en massa macarons.

Middagen avslutade med allsång till låten ”stad i ljus”. Bara tanken på det ögonblicket ger mig fortfarande gåshud.

Sedan blev det brudvals som vi lärt oss av min gamla vän och kollega – Let´s Dance-dansaren Kristjan Lotuus under våren. Dansen gick hur bra som helst men min festklänning sprack i blixtlåset efter alla lyft och snurrar. Något jag sket i resten av kvällen och därmed gick runt med trasig klänning. Haha! Festen fortsatte till 05-snåret där bandet Four You stod för grym underhållning i form av livemusik.

Jag somnade efter att ha tänkt ”vila lite” i samband med ett toalettbesök på rummet. 😉

Dagen efter bjöd vi in till galette och crepesbrunch på slottet och vi tid att prata (främst skratta) oss igenom bröllopsdagen och natten med våra vänner och familj. Efter vi vinkat de sista gästerna hejdå i söndags tog Krister och jag vårt pick och pack och drog till Paris och spenderade två dagar strosandes runt i den vackra staden.

Vi är båda fysiskt och psykiskt helt urladdade – men samtidigt fullkomligt överlyckliga. Har ni redan lessnat på bröllopsbilder så ber jag er att inte kolla in här på några dagar, för jag kan inte få nog och snart kommer det MER, haha!

Innan jag loggar ut vill jag bara passa på att tacka VÄRLDENS bästa familj för all ovärderlig hjälp inför bröllopet och på plats i Frankrike. Våra fenomenala toastmasters som gjorde vår dag till allt vi någonsin drömt om. Våra älskade vänner som allihop vann festens bästa gäst (en titel vi alltid delar ut i samband med våra hemmafester).

Vi älskar er!

Höstens godaste paj innehåller blåbär och björnbär

Just nu har jag lyxen att kunna plocka björnbär på bakgården vilket är en exemplarisk ingrediens i en god bärpaj. Senast åkte det även i en halv liter blåbär i pajen som jag hade hemma i frysen. Resultatet blev magiskt till en klick vaniljgrädde, testa du med!

Är så glad över att gräsmattan blivit grön igen. När det var som varmast var den knallgul. Inte fint eller skönt när man strosade runt barfota.

Pajdeg:

4 dl vetemjöl

4 dl havregryn

1 dl kokosflingor

2 dl socker

½ dl ljus sirap

2,5 dl smör/margarin

 

Blåbär och björnbärsfyllning:

500 g blåbär

500 g björnbär

1,5 msk potatismjöl

1 dl socker

 

Gör så här:

Sätt ugnen på 220 grader.

Ta fram en till bunke och blanda samman alla torra ingredienser till smuldegen.

Smält smöret i en kastrull och låt det brynas.

Blanda ner det brynta smöret samt sirapen i havreblandningen och rör samman.

Smöra eller bröa valfri form och tryck sedan ner en pajbotten. Nagga med gaffel och förgrädda i ca fem minuter i ugnen.

Blanda samman blåbär och björnbär med potatismjöl och socker.

Häll bären i pajen som förgräddats och räck alltsammans med smuldegen som är kvar.

Grädda pajen mitt i ugnen i ca 20 minuter. Tills pajen fått fin färg.

 

TIPS! Blanda ner en vaniljstång eller vaniljextrakt i grädden så får du vaniljgrädde.

Ha en fin dag.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!