Cassandra Brunstedt

Det är lätt att bli sentimental när man gifter sig, men det var klappat och klart redan innan vi skickade ut inbjudningarna. Mamma skulle vara med i strålkastarljuset under de lyckligaste minuterna i mitt liv – på vägen mot min blivande man.

Jag var fem år gammal när jag och min bror snällt satte oss i bilen den där tidiga vårmorgonen. Utan gnäll och bråk – just den här gången… Våra liv skulle från och med det här ögonblicket förändras – vi visste då bara inte hur.

Vår vardag efter skilsmässan bestod av mig, min ett år äldre bror och vår hårt arbetande mamma. Jonglerandes två tuffa och rätt så underbetalda jobb. Numera bosatta i en hyreslägenhet i utkanten av den lilla staden.

Jag och min bror fick ofta följa med mamma på jobbet. Av den enkla anledningen att hon saknade barnvakt, och annars inte hade fått vardagen att gå ihop. Men på oss gick ingen nöd. Vi fick låna sparkcyklar som vi susade fram med längs korridorerna bland havet av sladdar (som egentligen var kablage till företaget Saabs alla fordon).

Att mamma var den starkaste personen i hela vida världen visste jag redan då. Hon visade tidigt att livet belönar handling och att allt går – bara man bestämmer sig.

Så kom dagen då mamma träffade en ny man – och vi blev en familj. Och även om det följde en tid då alla återigen fick anpassa sig till en ny familjekonstellation, var det underbart att få se mamma lycklig.

Sedan den dagen har de båda krattat vägen för oss numera tre barn. Jobbat och slitit för att kunna köpa ett fint hus som vi fått förmånen att växa upp i. Kämpat på för att både kunna betala alla räkningar varje månad – samt ta med familjen på semester då och då.

Framförallt har de överöst oss med kärlek och trygghet – och tidigt talat om för oss att vi kan bli och göra precis vad vi vill. Bara vi likt dem är beredda att kämpa för det.

Det är lätt att bli sentimental när man gifter sig, men det var klappat och klart redan innan vi skickade ut inbjudningarna. Mamma skulle vara med i strålkastarljuset under de lyckligaste minuterna i mitt liv – och det var hon.

Foto: Martina Lundborg 

Jag tänkte berätta om ett livshack som jag skulle påstå att alla redan vet om, men förvånansvärt få använder sig av i sin vardag.

Så här: Tänk om det fanns en juice du kunde dricka varje dag som kunde göra dig piggare, starkare, gladare, friskare samt mer fokuserad och stresstålig? Skulle du avvara en slant för att köpa och dricka den? Svaret hos de allra flesta är högst sannolikt JA(!)

Vet du vad? Den mirakeldrycken finns redan och kallas TRÄNING/FYSISK AKTIVITET och ger dig allt jag nämner ovan – i överflöd. Men det spelar ingen roll hur många studier som visar att träning förlänger våra liv och håller allt ifrån depression till hjärn och hjärt/kärlsjukdomar på avstånd. För ofta prioriterar vi ändå bort det med lättvindiga argument som ”jag har inte tid”… För har du på riktigt inte tid att ta hand om din kropp och hälsa nu – så behöver du högst troligt skapa tid för sjukdom längre fram.

Exempel ur verkliga livet. En natt med dålig sömn och jag är rätt förstörd. Två till tre dåliga nätter och jag har svårt att fungera. Så är det för många människor men samma sak gäller för fysisk aktivitet då det är (och alltid varit) lika naturligt för oss som att sova.

Mitt livshack när det kommer till träning är morgon eller lunchpass (främst lunch) och gör att jag alltid har kvällarna fria för annat. Vad som passar bäst för dig måste du prova dig fram till.

Och glöm inte att ALL fysisk akvariet räknas. Cykeln till jobbet, promenaden till vännen och svettiga 15-minuterspasset när du får en lucka i schemat. Jag tränar oftast väldigt korta men intensiva pass när jag inte springer och min kropp älskar det. Att få upp pulsen varje dag är mitt mål och det kan vissa dagar vara 20 armhävningar innan jag går och lägger mig.

Och innan du går vidare i livet (dvs lämnar min blogg) vill jag dela med mig av ett GRYMT lästips inom ämnet. Nämligen Hjärnstark av läkaren Anders Hansen som du klickar hem för 59 kronor här >> Vilket är väl investerade slantar som definitivt kommer att få dig att vilja röra på dig mer.

Bilden togs under lunchträningen i förrgår men fint träningsset från Svea och favoritskorna från Adidas. 

Lycka till kompis!

Tio dagar som gift och vi börjar båda komma tillbaka till matchen igen. Haha, jamen på riktigt. Både jag och Krister har varit SÅ sjukt slut. Så dränerade på energi att vi knappt orkat göra något alls förutom att jobba, äta och sova – sedan de där fantastiska dagarna i Bretagne för snart två veckor sedan.

Jag skulle med andra ord ljuga om jag sa att allt har varit underbart (eller ens normalbra) sedan dess. Men tror verkligen att det är vanligt att känna så här efter en så stor händelse i sitt liv, som man jobbat så intensivt inför som vi gjort. Det viktigaste är att låta kroppen och huvudet få bearbeta allting – så är man nog snart människa igen. 😉

Tills dess super jag in den minst sagt magiska känslan jag får när jag kikar på det här klippet. Känner pirret när jag skulle gå fram till Krister för första gången. LYCKAN när vi skulle möta alla vänner och familj efter vigseln. Dessa känslor sparar jag långt in i hjärtat – livet ut.

Visa det här inlägget på Instagram

?❤️

Ett inlägg delat av Cassandra Jane (@cassandra.lundgren) 19 Sep 2018 kl. 9:27 PDT

Den här helgen har jag bara fyllt med sånt som jag verkligen gillar, aktiviteter som ger mig energi och inte tar den.

Jag har löptränat med favoritpodd i öronen, tagit låånga promenader i skogen, testat nya recept (bland annat det jag tänkte bjussa på här nedan) samt städat hela huset och sorterat typ alla lådor (haha, ja det kan faktiskt ge mig energi ibland). Jag har även läst ut en bok, ätit god mat och gett mig själv tid att reflektera och bara vara. 

Så himla välbehövligt.

Efter dagens långprommis med lilla räven Bellis plockade jag en hel drös med äpplen från vår äppellund. Det känns fortfarande sjukt lyxigt att ha egna äppelträd – fast vi nu bott här i sju år.

Alla sortera i landet är väldigt olika och smakar även på olika sätt. Jag gillar att blanda lite när jag fyller på fruktskålarna.

Se så fina färger. Man blir helt lugn inombords bara av att kolla på korgen fylld med en massa färsk frukt tycker jag (men jag kanske är konstig, haha)!

Den här desserten är barnsligt enkel och du gör den dessutom på ett kick. Lite åt det hälsosammare hållet om man tänker på sånt. Frukt och nötter liksom.

Bakade äpplen med nötter och kanel samt en massa gott brynt smör och sirap är sjuuukt gott att servera en halva till grädde eller vaniljglassTyvärr har jag inget sånt hemma så vi får smaska i oss de här godingarna precis som de är. Här nedan kommer receptet.

8 portioner ugnsbakade äpplen med nötcrumble:

Fyra äpplen (delade i hälften)

1,5 dl valnötter

1,5 dl pekannötter

1 msk kanel

1 tsk kardemumma

2 msk socker

50 g smält, brynt smör

Toppa med:

Ljus sirap

Kokosflarn

Gör så här:

Sätt ugnen på 215 grader.

Dela äpplena på hälften och skär bort kärnor etc.

Smält och bryn smör och blanda ner mortlade nötter, socker och kanel.

Placera äppelhalvorna i en form eller på en bakplåtsklädd form.

Fördela ut nötblandningen på varje äpple – ringla sedan över rikligt med ljus sirap.

Baka i ugnen ca 15 – 20 minuter.

Toppa med kokosflarn (eventuellt pudra med lite extra kanel) och servera med grädde, vaniljglass eller vaniljsås.

Lycka till!

Kram

Kom på att jag ännu inte visat upp min vigselring, så here you go! 😀

Ville komplettera min rätt så maffiga förlovningsring med någonting enkelt (men ändå glittrande) hehe. Valet föll på en väldigt smal vigselring med diamanter som täcker tre fjärdedelar av ringen. Vigselringen är också i gult guld och detta känns som en oslagbar kombo jag aldrig kommer att ledsna på – och som passar till allt.

Var länge inne på en mer spektakulär vigselring men är glad att jag inte valde det. Det hade känts lite ”för mycket” för min smak (bär typ aldrig smycken förutom ett halsband i övrigt). Men till min Longines-klocka i svart läder och guld blir detta en kombination jag förhoppningsvis vill bära hela livet.

Blir fortfarande helt lycklig i själen bara jag kollar ner på min hand och jag tror och hoppas att den känslan kommer hålla i sig länge – länge!

Jaja, nu ska jag storstäda huset och sedan garderoben med en eller två poddavsnitt av Framgångspodden i öronen. Har nämligen några avsnitt av lyssna i kapp. Grymt tips för dig som inte redan lyssnar.

Kram och hej