En liten påminnelse till dig och mig. För när allt kommer omkring så måste vi välja vad vi lägger vår energi och kraft på. Så här kommer de, fem saker att sluta med just nu.

Försöka pleasa alla

Herregud vad mitt liv kretsat (och i perioder kretsar kring) just detta. Att desperat försöka vara alla till lags. Jag har strävat efter att vara omtyckt och då trott att det ska komma genom att alltid säga JA, ställa upp och göra mig till. Med åldern har denna punkt blivit enklare för mig att hantera och i dag går jag inte på knäna för att någon annans tid är viktigare än min – men kan fortfarande ändå halka dit då och då.

Överanalysera allt 

Jag går hos en grym livscoach sedan några månader tillbaka och en sak som jag har blivit medveten om under våra sessionen är min förmåga att överanalysera allt och på så sätt skapa orosmoln som inte finns. Minsta lilla sak kan i mitt huvud blåsas upp till ett drama och resultera i ett ältande som bara dränerar och tar min energi. Jag jobbar dagligen på att registrera dessa orostankar, ifrågasätta sanningshalten i dem och sedan låta dem passera.

Leva i det förflutna 

Livet är tufft och vi kommer alla att gå igenom den ena utmaningen efter den andra under vår resa kallad livet. Trots det måste vi lära oss att efter varje smäll och plattfall mot marken – sträva efter att alltid ställa oss upp igen. Att inte stanna kvar i gammal energi och lära oss att förlåta (om så bara oss själva) och gå vidare… Inte stanna kvar i det förflutna.

Leva i framtiden 

Jag är en expert på detta. Att leva mitt liv i framtiden. Se allt det häftiga, stora och vackra som väntar (då jag är en drömmare utan gränser). Men då, inte riktigt och fullt ut uppskatta det jag har eller där jag är idag. När ena målet är avcheckat väntar bara nästa på listan. Allt utan någon tid för varken eftertanke eller reflektion. Den här punkten måste jag påminna mig själv om hela tiden då jag inte vill leva i en illusion – om än bara för ett ögonblick.

Mitt personliga mål är att alltid sträva efter att försöka vara den bästa versionen av mig själv.

Att välja tärnor till bröllopet var enkelt och svårt på samma gång. Speciellt när man anser sig ha många nära vänner och vara del av flera olika, tighta konstellationer av kompisgäng som bildats under olika stadier av livet.

Jag ville dela min dag med nyckelpersoner som följt min resa kallad livet. Från barnsben till stökiga ungdomsår och hela vägen fram till idag. Personer som inte bara känner dagens Cassandra utan vet vilka komponenter, händelser och personer som format mig till den jag är idag.

Jag tänkte (tre månader efter de där oförglömliga dagarna i Frankrike) ta tillfälle i akt och hylla mina tärnor som jag haft förmånen att ha vid min sida genom genom nästan hela livet.

Antonia till höger

Min kusin som mer liknar en syster samt bästa vän (…och själsfrände!) sedan jag var fyra månader gammal och lilla Tonis kom till världen. Genom hela uppväxten har vi varit bill och bull, piff och puff och yin och yang. Vi löser dagligen varandras livsproblem, skrattar tills vi gråter, finns där när det är tufft och har varandras ryggar i alla tänkbara situationer. I min värld har Antonia definitivt huvudrollen och det kommer hon att fortsätta ha tills dagen jag dör.

Malin till vänster

Också barndomsbästis som jag lärde känna första dagen på lekis. Sedan dess har vi hunnit checka av diverse milstolpar tillsammans genom livet. Inte minst tillsammans med Antonia då jag, Malin och Tone varit en stark trio att räkna med genom åren. Har så många galna (och fina) minnen ihop med den här tjejen som på en sekund kan få mig att bryta ihop i ett asgarv bara genom en blick eller ett ord.

Tella i mitten

Min sladdis till syster som egentligen heter Therese (tror jag aldrig någonsin sagt det namnet?) och föddes hela nio år efter mig och som jag både lärt cykla och simma i mina dar. Vi skulle med åren visa oss vara varandras motsatsen men alltid connecta på ett djupare plan som varken behöver liknande intressen eller personligheter för att älska att vara tillsammans.

Well, slut på kärleksförklaringar! Här kommer en riktig bildbomd på mig och mina tärnor.

Foto: Martina Lundborg

Årets andra julbord har gått av stapeln och det var Zalando som bjöd in till den minst sagt magiska kvällen på Skridskopaviljongen på Kastellholmen.

Jag och Lisa från redaktionen hamnade bredvid två härliga tjejer från Plaza kvinna och hade en riktig pangkväll tillsammans med trevligt branschfolk.

Älskar den här vackra byggnaden. Det var så julig stämning trots att det inte låg någon snö på marken och jag blev nästan sugen på att gifta mig igen (jamen tänk ett idylliskt vinterbröllop med fest i den lokalen)!

Och kan vi prata lite om lamporna?? Esteten i mig gick på högvarv och ville fota allt det vackra som lokalen bjöd på.

Årets tredje julbord blir tillsammans med min man och svärföräldrar på Halwylska om någon vecka vilket jag verkligen ser fram emot. Vi har tidigare alltid gått på Operakällaren men tänkte testa någonting nytt i år. Annars är just Operakällaren min favorit i Stockholm.

Har ni någon favorit när det kommer till julbord?

Kram

Har varit på ännu en lyckad babyshower. Den senaste var bara för någon vecka sedan och jag börjar nästan bli proffs på den här typen av aktivitet nu, haha!

I går var det min svägerska, fina fina Kaja som skulle bli överraskad – och det blev hon verkligen (flera gånger om men det kommer jag till lite längre ner).

Hade sagt till min bror Chrille att han skulle lura ut Kaja från deras lägenhet vid tio för att sedan komma tillbaka vid tolv vilket han klarade fint, trots att hon tyckte att det var lite märkligt att de skulle iväg och julhandla så tidigt på en lördag och behövde vara tillbaka två timmar senare. Som tur var misstänkte hon ingenting!

När Chrille och Kaja kom hem igen från shoppingturen hade vi redan varit i deras lägenhet och pyntat varje vrå och dukat upp med lyxig brunch från Pom & Flora samt hunnit baka både tårta, cupcakes och fixat en massa annat smått och gott. Det var minst sagt stressigt där på slutet, men vi var ett gäng driftiga tjejer som kunde det här med att multitaska sedan tidigare. 🙂

Kaja blev så chockad att hon typ inte kunde förstå vad som hände när vi hoppade fram efter att de låst upp dörren. Det var så roligt att få skämma bort henne rejält.

Och btw, hur praktiskt att kunna använda magen som ett bord när man sitter i soffan och fikar?

Vi hade laddat upp med en massa ”banan splits”, samt nice cream och chiapuddingar från Pom & Flora plus mängder av frukt och kaffe till brunchen som vi kickade igång babyshowern med.

Efter brunchen blev det som sagt nybakade godsaker av mig och min syster Tella som hade kommit ner från Norrland dagen till ära.

Vi hade pyntat stora delar av köket och vardagsrummet och här ser ni dessertbordet. Självklart med Mimosa-drinkar (med och utan alkohol).

Det blev kokoscupcakes med hasselnötsglasyr som smakade ljuvligt.

Och så en klassisk kladkaka med lättvispad grädde och en massa bär.

Efter brunchen och bakverken stod det lekar på schemat. Här testat Kaja sina kunskaper i ”gissa barnmaten” som jag höll i. Glad att jag inte behövde ställa upp i den tävlingen måste jag säga. 😉

Sedan målade vi allihop en massa barnkläder med valfria motiv vilket var en himla mysig aktivitet jag inte gjort på tidigare babyshowers.

Jag gjorde en body med flamingos och små sockor med palmer. Rätt så söta ändå.

När vi hade myst i några timmar kanckade det plötsligt på dörren varpå min mamma Jean kommer in innanför dörren med ett stort leende – och väldigt stort paket. Alla blir sjukt chockade (jag visste dock om överraskningen) då mamma bor över 50 mil bort och tagit bilen på morgonen för att hinna komma förbi och överlämna presenten personligen.

Under det stora papperet väntade denna DRÖM till vagga som är över 40 år gammal som mamma slipat, målat och rustat upp med de finaste sängkläderna och ny fluffig madrass.

Till och med en liten namnskylt hade mamma gjort. Kaja och Chrille blev SÅ glada och jag med för att jag har den finaste mamman i hela världen som ständigt gör (och alltid gjort) sånna här halvgalna saker för oss i familjen.

Nu kommer det lilla pyret förhoppningsvis sova väldigt gott om nätterna.

Här är HON, dagens stjärngäst som också passade på att måla på en body. Min älskade mamma som sedan följde med hem till oss och stannade över natten så jag fick rå om henne och syrran Tella.

Ja, familjen är verkligen bäst och något jag prioriterar över allt annat. Utan dem är jag ingenting och med dem har jag allt jag kan önska. Nu längtar vi alla SÅ mycket att få välkomna första barnet till vår familj.

Herregud vad tiden går. Fyra veckor (och några dagar) till nytt år nu. Ja, 2019 väntar runt hörnet och jag är riktigt pepp på allt som det innebär.

Lite vemodigt känns det ändå att lämna 2018 bakom sig. Det blev nämligen med facit i hand ett av de bästa åren i mitt hittills 31-åriga liv.

Jag har fått resa på oförglömliga resor runt om i världen, fått uppleva mina drömmars bröllop i fyra hela dagar tillsammans med mina nära och kära i Frankrike och upplevt kärlek i överflöd. Det är dessutom bara en bråkdel av allt fint jag tar med mig i hjärtat för resten av mitt liv från det här året.

Det kommer snart en rejäl årssummering men nu när jag snart ska bjuda på nyårslöften inför 2019 är det extra roligt att titta tillbaka på förra årets. 2017 hade jag dessa tre löften inför det nya året >> Så vad väntar i år? Här nedan bjuder jag på mitt första löfte.

Löftet kom till mig förra helgen när jag var ute och gick en långprommis med Bellis med solen i ögonen – och kändes så självklart.

Löfte 1. Jag ska jobba för att få lika bra självkänsla – som jag har självförtroende 

Även om någon skulle säga till mig att jag är värdelös på någonting (typ mitt jobb eller något annat jag lägger ner mycket tid på) så skulle jag inte ta åt mig nämnvärt. Jag vet nämligen att jag är bra på det jag gör och tar mig för. Att jag är kapabel och kan! Jag har ett så kallat gott självförtroende och kan i nästan alla lägen lita på min förmåga att både prestera och leverera.

Jag har i hela mitt liv trott att mina prestationer och höga resultat även skulle leda till en inre känsla av tillfredställelse. Och de har de väl delvis gjort – men alltid bara för stunden. Jag har trott att ”bara jag uppnår nästa mål” så kommer jag att kunna nöja mig, luta mig tillbaka och klappa mig själv på axeln. Få känna ett lugn i bröstet som håller i sig.  

Men med gott självförtroende och halvtaskig självkänsla så strävar man tröstlöst bara vidare efter nästa kick och bekräftelse på att man är tillräcklig och bra som man är… Den inre rösten har inget att säga till om – och det vill jag ändra på!

Jag har kommit fram till att jag behöver lägga ner tid på att träna upp min självkänsla på precis samma sätt som jag tränar inför ett maratonlopp. Jag behöver aktivt avvara tid för ”träning” flera gånger i veckan, och det kommer både kräva planering och disciplin.

Mitt mål med detta löfte är att känna att jag har en sund självkänsla som inte är kopplad till prestationer och avcheckade mål och det är en resa jag är väldigt redo för att ta mig an 2019.

Har du några löften än?