Cassandra Brunstedt

Ibland känner jag att jag står och stampar, att ingenting kul händer och att livet bara går på rutin… Typisk svensk otacksam skulle man såklart också kunna säga. 😉

DÅ är det himla trevligt och behövligt att påminna sig själv om allt fantastiskt man faktiskt får äran (kan man säga så?) att få vara med om. Känner mig oerhört priviligerad och tacksam att få fylla 31 år. Inte nog med att alla inte får göra det så är jag frisk och kry. Är dessutom omringad av så fina människor. Som både ställer till med överraskningsfrukost, bjuder ut en på finlunch och skickar blombud till jobbet (som säger att man ska vara beredd på överraskningskväll från klockan 18:00)! 

Här tänkte jag lista höjdpunkter från året som passerat.

1. Livets 30-årsfest

Där vi hämtade alla gästerna på båt i stan och skeppade hem dem till Ekerö där det stod beach party på schemat med trerätters middag, paraplydrinkar och en MASSA fest.  Hade den roligaste kvällen i mitt liv!

2. Sprang mitt första maraton (och sedan två till)! 

Anmälde mig efter många om och men till min första mara som jag sedan sprang i Amsterdam i oktober 2017 vilket blev startskottet för en helt ny värld. Jag fann verkligen mig själv i långdistanslöpningen och håller as we speak på att boka in mitt fjärde lopp.

3. Bjöd med mamma till alperna 

Trots att hon aldrig hade stått på ett par skidor. Skämde bort henne med en mor och dotter-resa (vilket vi aldrig gjort tidigare) och hade de mysigaste dagarna någonsin. Ler bara av tanken på vår vecka i italienska Cervinia.

4. Besteg mitt livs första berg – Mount Kenya 

Fem nätter och sex dagar (varav tre nätter helt ensam på berget efter att Krister ha blivit höjdsjuk) krävdes för att nå toppen av Mount Kenya. Allt slit (och alla tårar) var då SÅ värt det och jag fick definitivt blodad tand. Fler berg ska bestigas i livet!

5. Åkte på mitt livs första safari

Och såg precis ALLA djur jag alltid drömt om. Bodde i tält och var ett med naturen under fem oförglömliga dagar.

6. Fick nytt jobb som ”Head Of Content” på Metro Media House

Fick en ny utmaning på jobbet som fick det att pirra i magen av förväntan att komma tillbaka till jobbet efter julledigheten.

7. Förlovade mig 

Min älskade kille sedan åtta år gick ner på knä efter en oförglömlig rundresa i Afrika som avslutades i Zanzibar, Tanzania. Vi bestämde genast datum för det kommande bröllopet. I september skulle vi gifta oss(!)

8. Upplevde Stockholms skärgård 

Tog kustskepparexamen och cruisade runt i skärgården och upplevde den ena pittoreska ön efter den andra.

9. Besökte Åland med bästa vännerna

Hade tidernas bästa vecka tillsammans med världens bästa vänner på Åland där vi åkte runt och upplevde den finska skärgården. Varje dag stod det en ny ö på schemat och vi hade verkligen livets dagar tillsammans.

 9. GIFTE MIG med mitt livs kärlek 

Lyckan var obeskrivlig och är det fortfarande, tre veckor efter de bästa dagarna i mitt liv – omringad av alla våra nära och kära i ett soligt Bretagne. I fyra dagar fick vi njuta av kärleken tillsammans och det glömmer jag aldrig.

Började dessutom blogga här på Metro Mode! Ja, blir året 31 i närheten av det året jag precis checkat av så blir jag mer än nöjd.

SÅ TUSEN TACK alla inblandade för allt ni dagligen ger mig. Tack även till livet för allt fint jag faktiskt får äran att vara med om. 

PUSS och kram

Det finns så många SÅ FINA bröllopsfrisyrer jag hade kunnat valt. Men efter många om och men blev det en halvhårsuppsättning med inbakade flätor och ett gäng färska blommor fäst på ena flätan för mig – samt lockar.

I väntan på de ”riktiga bröllopsbilderna” som Martina jobbar och sliter med så fick jag denna av vår vän Oscar igår. Han var med innan vi hoppade in i helikoptern och här tycker jag att frisyren kommer fram väldigt fint.

Färgade håret i flera ljusa och mörka nyanser några veckor innan bröllopet och är väldigt nöjd med färgen. Blev enkelt och bohemiskt precis som jag ville ha det.

Älskar verkligen att följa andras bröllop på instagram (speciellt nu efter mitt eget då jag inte vill släppa känslan) och tycker Petra Tungården var så himla vacker i sin eleganta spetsdröm. De gifte sig också i Frankrike, fast på andra sidan och här kan du ta en titt på Petra och Marcus magiska bröllopshelg >>

Ha en fin kväll.

Stor kram

I dag har vi varit i stort behov av att aktivera oss för att skingra tankarna, och därmed arbetat på tomten. Klippt gräs, rensat rabatter och gjort fint inför nästa helg då båda våra familjer och många av våra grannar är inbjudna till oss på middag.

Vi bestämde oss även för att göra något av alla äpplen – och femton minuter senare hade vi alla korgar fulla.

Som tur är har vi ett fint musteri i närheten – nämligen Rosenhill på Ekerö.

Jag älskar stället och är där flera gånger varje sommar.

Väl hemma igen lutade vi oss tillbaka på altanen med färskpressad äppelmust.

I morse ställde jag även till med en chokladbollsbak. Varför krångla till det med en massa avancerade bakverk när det enda man alltid ändå vill ha (mest av allt) är kylskåpskalla chokladbollar?

En liten fikastund kan verkligen göra mycket för själen. Glöm inte det. 

Just nu ligger solen varm på baksidan av huset och det måste i alla fall vara runt 20 grader.

Här kommer mitt bästa chokladbollsrecept!

Ca 30 stycken stora chokladbollar:

200 g smör
2 dl socker
8 msk kakao
6 dl havregryn
2 msk vaniljsocker
1/2 dl kallt kaffe

Kokos till garnering

Smält smöret i kastrull och bryn det något (då får chokladbollarna en nötigare smak)

Rör ihop alla torra ingredienser i en bunke och häll sedan ner smöret och det kalla kaffet. Blanda samman smeten och ställe sedan bunken i kylen ca 30-40 minuter tills den blivit fastare.

Rulla till rätt så stora bollar (det gillar jag iaf) och garnera med kokosflingor.

Förvara i kylskåpet och njut när suget faller in.

Lycka till!

Det har inte gått många minuter utan att jag tänkt på döden under det senaste dygnet.

Att välja att skriva om ett dödsfall så här på en blogg kan i Sverige kännas som en konstig och till och med ytlig grej att göra. Här tar vi knappt med barnen på begravningar och pratar om döden på ett väldigt konstigt sätt – som om någon bara ”somnat in” och tagit en lång vila.

I Sverige känns döden nästan fult att ta upp i sociala sammanhang. Något man bara inte gör. Dödsfall och förluster kan man gråta över hemma bakom stängda dörrar, och prata om tillsammans med ens allra närmaste.

Döden är väldigt frånvarande i vårt samhälle på ett väldigt märkligt sätt… I många länder jag bott i, bland annat Nya Zeeland är det helt annorlunda – vilket känns så mycket sundare. Där ger man livet och döden ungefär lika mycket uppmärksamhet, vilket borde vara helt naturligt med tanke på hur centrala de båda motpolerna är i allas våra liv.

Jag är helt säker på att döden gör alla drabbade så mycket ondare på grund av att de allra flesta känner att det inte går att prata om det som hänt efteråt. I alla fall inte på ett värdigt sätt, utan att man både ska känna skuld och skam för att man ”drar ner stämningen”.

Har det dessutom gått några månader, så måste ju sorgen ändå ha lagt sig? Då slutar frågorna om ”hur det är” att dyka upp och omgivningen antar att det allra ondaste i hjärtat måste ha gått över och ebbat ut. Precis som ett sår som med tiden läker. Bara det att sorg inte fungerar så – inte alls för de flesta. Och viktigast – helt olika för alla.

De flesta av oss vet hur viktigt det är att låta känslor få ta plats, att inte stänga inne och begrava. Trots det ska vi inte prata om det som får oss att känna allra mest i livet. Varför kan vi inte bara ge döden lite mer utrymme att få finnas med där den som sörjer behöver?

Och vi ta vårt ansvar som medmänniskor genom att visa att vi finns där, och att det inte alls är konstigt att gråta på jobbet, träningen eller par-middagen. Att alla känslor är helt okej att känna under sorg – och att vi bara är ett samtal bort.

Och livets tvist uppenbarar sig är det alltid omöjligt att förstå… Att ta in. 

Jag gick upp i natt för att gå på toaletten och tittade snabbt in på mobilen där jag möttes av den fruktansvärda nyheten att en vän till oss mist livet efter en hemsk olycka.

Så många minnen vi har ifrån olika galna fester, tillställningar och midsomrar här hemma i huset. Så mycket skratt (så att det gör ont i magen) som du bjudit oss på genom åren…Hjärtat värker, tårarna rinner och det finns inga ord som passar in.

Alla tankar och ALL vår kärlek går till din fina, fina familj.