Hej finisar
En av de läskigaste sakerna med att leva (finns ju såklart många läskiga saker med att leva) tycker jag är tiden. Den bara går och går och är helt omöjlig att greppa. Visst är tid bara en illusion och allt det där – men jag skulle så gärna vilja kunna ha möjligheten att trycka på paus ibland. Få försöka hinna med i allt som händer… Både de härliga men också det tunga, ledsamma och tråkiga. Men tiden stannar aldrig utan tar oss framåt med en rasande fart och det är det vi har att förhålla oss till.
Jaja, ska inte fortsätta älta tiden nu – utan det här inlägget handlar om att det nu är hela sex månader sedan vi sa ja till varandra i Frankrike, Bretagne.
Våra första sex månader som gifta har varit precis så som livet är. Upp och ner – men i allt som hänt runt omkring oss har vi haft det väldigt härligt tillsammans.
Vi har självklart gått runt och kallat varandra ”min man” och ”min fru” och allt det där så som alla säkert gör som nygifta (klyschigt men mysigt, haha) och jag ser tillbaka på dessa första månader med ett varmt hjärta.
När vi tittade på bröllopsbilderna och filmen i helgen kom alla känslor från bröllopsveckan i Frankrike tillbaka på några sekunder. Vips var man på plats igen och kunde uppleva de lyckligaste ögonblicken i ens liv .
För det är både jag och Krister överens om. Att det var SÅ mycket roligare och häftigare än vad vi någonsin hade kunnat tro att gifta sig. Svårt att förklara men vi trodde såklart att det skulle bli en fantastisk helg att minnas för livet, men det blev någonting så mycket mer än så.
Jag antar att det handlar om att vara i ett sammanhang omringad av alla ens närmsta och få uppleva en helt ny nivå av kärlek.
Har funderat på om jag ska behålla min supermaffiga bröllopsklänning (designad av couture-designern Frida Jonsvens) eller om jag ska sälja den till någon som kan få uppleva magin i att bära den precis som jag fick göra.
Har inte bestämt mig än om hur jag ska göra. Än så länge har jag den i tryggt förvar hemma. ð
En av de finaste sakerna med att vänta med giftemål (vi hade varit tillsammans i sju år innan vi gifte oss) var känslan av att få välja varandra på nytt.
Efter alla med och motgångar man gått igenom tillsammans få stå där mitt emot varandra och säga JA till ett helt liv tillsammans var så jäkla häftigt.
DEN känslan(!)
Går fortfarande inte att beskriva.
Att jag dessutom fick gå in mot altaret med min vackra mamma betydde verkligen allt för mig.
I maj åker vi på vår efterlängtade bröllopsresa. Vi ville båda vänta med bröllopsresan och få tid att smälta bröllopet i Frankrike först och nu med facit i hand känns det som världens bästa upplägg. I alla fall om man alltid vill ha något att se fram emot som jag vill. ð
Vi kommer att ta vår nya båt från Italien till Frankrike och några stopp under vår bröllopsresa kommer att vara Capri, Positano, Rom, Cannes, Nice och Monaco. Vi har köpt supbrädor och cyklar som vi kommer att ha med på båten för att kunna upptäcka alla hamnar både på vattnet och på land.
OM jag längtar!
