Det är likadant varje gång. Så fort jag ger mig själv utrymme för vila och bokar av exakt allt i kalendern – så kommer kreativiteten krypandes. När jag ligger där i soffan och tar djupa andetag och kollar upp i taket – så kommer det direkt tusen idéer till mig. Saker jag vill göra, känna, baka, smaka osv. 😉 Jag följde min  magkänsla som kom till mig efter två timmars soff-liggande och tog en joggingtur.

Väl tillbaka från löprundan gick jag ner till bryggan och plockade en bukett vass. Minst lika fint dekorera med som en av årets största inredningstrender som ni knappast kan ha missat på instagram (om ni följer inredningsprofiler i alla fall) – pampasgräs. Det används ofta som just dekorgräs i trädgårdar, och har på slutet florerat vansinnigt mycket i vaser på allt ifrån hyllor till vardagsrumsbord.

Det blev en vas med vass till ena gästrummet. Tycker det flyter in fint till de övriga naturnära färgerna och den grågröna väggen.

Det får bli dagens DIY-tips. Ut i naturen och plocka vass istället för att lägg pengar på dyrt pampasgräs. Håller betydligt längre än vanliga blommor dessutom. 😉

Nu säger min magkänsla åt mig att jag borde ta min lilla rumpa och placera den på altanen för att läsa lite i min nya bok Charmen med tarmen av Gulia Enders. Jag är helt införstådd i att den inte låter så spännande men det ÄR DEN verkligen. Älskar all ny forskning gällande kopplingen mellan vårt mående och det vi stoppar (och inte stoppar) i oss i magen. Så ett hett boktips om du är lika nördig som mig vad gällande kost (tarm, haha) och hälsa.

Ha en riktigt fin lördag.

Hej vänner!

I dag vaknade jag hyfsat utvilad för första gången på länge. Helt utan måsten, krav eller to dos framför mig. Med min orangea lilla hårboll till hund på ena sidan – och min nyblivna man med katten på magen på den andra. Vi tog en lång promenad med Bellis och parkerade oss sedan i soffan framför ett avsnitt av Ozark (börja se om ni inte redan gjort det, grym serie)!

I går landade Metros fredagstidning (finns fortfarande att haffa ex i helgen) runt om i Sverige i nästan en miljon exemplar. På både förstasidan och i mittuppslaget kunde man hitta sista delen av min artikelserie ”Vägen till vigseln” som jag hållit igång i 23 veckor nu. Under dessa veckor har jag tipsat om ALLT du behöver veta när det kommer till planeringen av just ditt drömbröllop – litet som stort.

Är väldigt stolt över det arbetet och all respons jag fått i och med serien. Alla mail, kommentarer och hejarop från andra bröllopsfantaster. Extra kul är det såklart att kunna skicka hem ex av tidningen till stora delar av min familj och släkt som på grund av sjukdom och andra tråkigheter inte kunde närvara på bröllopet i Frankrike.

Jag blev verkligen överöst med en massa härliga kommentarer om uppslaget igår och det blev även Krister på hans jobb, av vänner och kollegor som tagit tidningen. Sista delen i ”vägen till vigseln” (och en vecka som gifta) firade vi igår kväll med var sitt glas bubbel. Ett tips på ett prisvärt och ekologiskt mousserande vin är Pierre Olivier för 89 kronor.

Här nedan kan ni läsa hela artikeln.

Bröllopsfotona är tagna av vår grymma bröllopsfotograf Martina Lundborg och resterande bilder av mig själv. 😉 Är det en punkt jag hade kunnat lägga till i min avslutande artikel på ”11 saker som gör bröllopsdagen till den bästa dagen” så är det denna:

GÄSTEN GÖR FESTEN 

Lägg tid och omtanke på bordsplaceringen för maximal chans till god stämning. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att par sitter i närheten av varandra eller att alla känner någon de sitter bredvid. Bestäm platser utifrån vad ni som brudpar tror kan bli allra bäst. Se till att middagen är fylld av roliga inslag som svetsar samman bordet till ett ”team” och sprid ut alla översociala glädjespridare. Ett ultimat bord behöver olika personligheter – precis som ett bra team gör.

Slutligen vill jag tacka alla er som hängt med på vår bröllopsresa. Från frieriet i Zanzibar för ca nio månader sedan – till bröllopet i Bretagne den 8/9 2018. Ett datum som för alltid kommer att ha en genomvarm plats i mitt hjärta.

Zanzibar den 27 december 2017.

Minns så väl detta ögonblick ovan, när Krister efter det finaste orden jag hört >> och helt plötsligt << gick ner på knä och frågade om jag ville bli hans fru. Minns också att han sa att vi skulle gifta oss redan i maj – men att jag sa att jag i alla fall ville ha nio månader på mig att planera, haha. Därför blev de i september vi gifte oss (som även är min favoritmånad så passade ju bra). Många planerar ju bröllop i minst ett år, och såhär i efterhand rekommenderar jag nog det ändå.

Vår planering blev minst sagt intensiv – men så blir det lätt när två rastlösa, kreativa själar med projektledarmindset tar sig an en stor uppgift. Man gör vad som krävs för att checka av den – med stil. 😉

Det kommer dyka upp många FLER bröllopsbilder här inom kort (väntar ivrigt på fler från Martina) men tills dess så kanske det även trillar in ett recept eller två.

KRAM på er

Jag är väl medveten om att jag vaknade upp rätt så sliten där på söndagsmorgonen – efter galen fest fram till 05-snåret efter den (utan konkurrens) lyckligaste dagen i mitt liv. Efter fyra intensiva dagar fullproppade med aktiviteter tillsammans med min blivande man och våra gäster var såklart tröttheten helt naturlig och minst sagt väntad. Men att vara trött är en sak. Mentalt utmattad en annan. Fysiskt sjuk en tredje.

Tomhetskänslan efter bröllopet kom krypandes redan på eftermiddagen när vi satte oss i bilen på väg mot Paris. Var allt det underbara vi precis fått uppleva helt plötsligt över nu? Vi ville både tillbaka till de sagolika dagarna i Betagne – men hade nu annat att tänka på. Två dagar med 30 000 steg runt om i Frankrikes huvudstad väntade.

På onsdagen var jag tillbaka på jobbet. Som vanligt ställde jag mitt alarm på 05:30 och satt på jobbet innan 07:00. Vilket är ungefär 1,5 timme innan de flesta kommer in på kontoret. Inte ens första morgonen tillbaka i verkligheten valde jag att ta lite ”sovmorgon”.

Allt var som vanligt på kontoret förutom att jag kände en trötthet jag inte känt tidigare. En sort som lamslog hela min kropp och gjorde att jag inte ens orkade gå och sätta på första kannan kaffe. Kanske borde jag sett det som en varningsklocka, men där och då såg jag mest bara fram emot att träffa mitt grymma team igen. Mina fina tjejer som jag såklart saknat under veckan då jag varit ledig.

Dagen gick i ett långsamt men samtidigt skyhögt tempo och jag kände mig som i en bubbla. 352 mail skulle gås igenom och svaras på och sedan minns jag knappt något mer innan jag började känna av en kraftig puls och ett hårt tryck mot vänstra bröstet. På vägen hem i bilen efter jobbet började pulsen slå ännu hårdare. Hjärtat värkte då så mycket att jag fick hålla handen hårt emot det för att stå ut. Det, medan jag körde bilen och hade min bästa vän på högtalaren på mobilen.

Tre gånger fick jag lov att köra av vägen för att jag på riktigt trodde att jag skulle få en hjärtinfarkt. Fullkomligt livrädd med tårarna tryckandes. Min bästa vän (en av tärnorna på mitt bröllop) Antonia försökte lugna mig när jag plötsligt känner att jag behöver spy. Ut (i en take away-mugg i bilen) kommer mest bara galla då jag har haft svårt att äta under dagen.

Undrar för mig själv om bröllopet, all planering, alla sena kvällar, alla tidiga morgnar, allt ansvar, all oro + allt fix och trix gjort mig sjuk?

I dag mår jag bättre, men är fortfarande som i en bubbla. Jag söker verkligen inte efter sympati efter att ha fått uppleva den häftigaste veckan i hela mitt liv, men vill slå ett slag för hur roliga saker också kan tära hårt på en – när det kommer för mycket på en och samma gång. Om hur en kan känna efter en storslagen händelse som ett bröllop – och framförallt hur det har varit för mig.

Jag har för första helgen på evigheter inga som helst planer från fredag – söndag förutom att VILA. Ligga raklång i sängen och sträck-kolla serier (gärna med en stor skål lösgodis). Det ska jag göra tillsammans med min älskade man. <3

Helt slut men helt lycklig ända in i själen efter veckan som varit. Jag har bloggat superdåligt (sorry för det) och inte ens hunnit bildbomba er från min fantastiska möhippa(!!) förra helgen som var allt jag kunde drömma om och lite till, ordnat av de personerna jag älskar allra mest.

Orsaken till det stavas kort och gott för Fashion Week Stockholm som vi på Metro mode andats och levt under veckan som varit. Vi har varit mediapartner till modeveckan och förutom att vi livesänt de flesta visningar till våra läsare har vi ställt till med storslagen fest på Berns, gjort ett exklusivt Metro mode-magasin som vi på redaktionen handutdelat i kombination med alkoholfri skumpa till människor på vägen till jobbet och mycket mer!

Från vår Metro Mode-fest på Berns i samarbete med grymma Hoss-tjejerna som hjälpte oss att ordna ett grymt event.

Har ni inte hunnit knipa ett ex av vårt magasin så kommer det här, med superentreprenören och modeprofilen Babba Rivera som cover. Hur snyggt? Vi fotade omslaget själva på Tegelbacken i Stockholm.

Jag hälsar läsarna välkommen till magasinet. 😉

Hela redaktionen hade sedan med sin höstlook och tipsade om stilsäkra köp.

Intervjun med Babba blev magisk.

Här är redaktionen redo att dela ut magasin och bubbel mitt på Norrmalmstorg.

Lyxigt, eller hur?

I går var vi på redaktionen riktigt pepp inför vår superstora aktivering under Fashion Night då vi stängde ner modeveckan med att ta med catwalken ut bakom stängda dörrar och ställa till med en egen modevisning med egna modeller som visade upp Ellos höstnyheter.

Jag var konferencier kvällen till ära och fick presentera hela kalaset som blev så galet lyckat. 😀 Förutom egen modevisning  hade vi livepodd med Babba Rivera, livestyling på scenen egna DJ:s och pop up stores med varumärkena Ellos, Under Your Skin och Lace Laboratory.

Livepodden kommer ni som inte var på plats självklart kunna lyssna på inom kort på metromode.se (eller någon av poddapparna). Så glad över att få ha ett jobb som jag älskar och ett team runt omkring mig som dagligen gör mina dagar!

Räkna med fler bilder inom kort.

Kram

Är det helt magiskt just nu. Nästan sagolikt att smyga upp till lunden i mjukisar och ett par stövlar och plocka ett gäng frukt. Det är främst äpplena som går att äta nu men snart är också plommonen mogna.

Visst är de vackra?

Päronen får vi vänta lite med att plocka. De behöver lite mer tid på sig…

Dessa gråpäron är inte supergoda att äta som de är (tycker jag) men blir ljuvliga i en paj eller bara bakade i ugnen till en kula vaniljglass, mums!

Vi har massa olika sorters äppelträd i alla möjliga färger. Jag har inte sån koll på vad de heter men de är olika till utseendet och smakar också på olika sätt. Dessa är mina favoriter.

Vi har inte klippt gräset i lunden i år utan bara fokuserat på gräsmattan (som tar fyra timmar med en åkgräsklippare, puuuh) så stövlar behövs verkligen när man ska plocka in frukt. Här ovan är ett bevis på att plommonen är på G.

Kvällens skörd blev inte dum. Bellis som vanligt med på ett litet hörn. Min lilla älskling!

Nu ska vi se serie och ladda batterierna inför HELG! Så redo för det.

Kram