Hej!

Hemkommen från en resa jag sent kommer att glömma (kommer in på varför längre ner). Har haft så sporadiskt uppkoppling och inte använt wifi mer än att ladda upp lite bilder på Instagram då och då. Men nog om bortförklaringar varför uppdateringar har dröjt, nu städar vi ut 2017 och välkomnar 2018 genom att lista årets toppar.

Anmälde mig, sprang OCH BLEV HOOKED på livets första maraton i Amsterdam. Tillsammans med bästa tjejerna, Lotta och Marianne (Tonis fick tyvärr ställa in i sista sekund)!

Blev typ frälst och njöt av en runners high-kick genom hela loppet. Nu ser jag fram emot fler maror under 2018!

Mötte våren (och diverse äventyr) på Island med min älskling, som var en julklapp till honom från mig.

Åkte hem till älskade Norrland och Kramfors som jag kommer ifrån, och hade härliga dagar med familj och vänner.

Mamma, Micke och Krister på toppen av Skuleberget. Tog även en tripp till Norrfällsviken där syrran jobbade och njöt av en god fisk och skaldjurslunch.

Blev stoltaste dottern i världen när mamma förverkliga drömmen att köpa den gamla, nergångna och slitna spökcampingen precis intill stugan.

På bara dagar rensade hon bort tonvis med gammalt bråte och 2018 kommer det stå invigning och håll igång på schemat. Håll koll på Gålåcamping.se. 

Tog en tur till världens bästa farmor och farfar som hade bakat en massa gott dagen till ära. Alltid lika mysigt!

Åkte Göta kanal vilket var så sjukt mycket roligare än vad vi först trodde. Njöt av sol och blå himmel varje dag samt god mat och dryck om kvällarna i de mysiga kanalerna.

Hade en massa härliga sommarkvällar tillsammans med vänner.

Alla dagar, stunder och utflykter tillsammans med livets största kärlekar – Bella och Sori.

Bjöd med mamsen till Italienska Alperna, trots att hon aldrig stått på ett par skidor. Resulterade i världens härligaste dagar med världens bästa person som jag tar med mig som ljusa, fina minnen i bakfickan.

Finns få saker som gör mig så glad som att se mamma glad.

Fyllde 30 och firade i EN hel månad (yes, bästa livshacket någonsin om du frågar mig) och avslutade med en fet fest för alla mina närmsta vänner, och hade roligaste kvällen i mitt liv.

Temat på festen var American beach party och alla gästerna blev hämtade med båt i stan och sedan medtagna på en bubbel-tur till Ekerö där festen höll igång hela dagen och halva natten, innan en buss med allsång gick tillbaka till stan.

Var festfixare (men främst gäst) på världens finaste bröllop för Katta (svägerska) och hennes Daniel.

Hade inte söndagsångest EN ENDA dag (på riktigt nu) och gjorde tillsammans med världens grymmaste team och kollegor (som idag även blivit fina vänner) ett grymt framgångsrikt år med Metro Mode.

All kärlek i världen till tjejerna nedan (hjärnorna bakom Metromode.se) för 2017, ni är bara bäst!

Besteg mitt livs första berg – Afrikas nästa högsta – Mount Kenya under fem dagar (varav två dygn helt ensam, då Krister fick höjdsjuka dag tre).

Blev en hel del tårar, ensam i tältet då jag kämpade mot ensamhet, rädsla, mörker och krämpor men bet ihop och genomförde det, och nu i efterhand minns jag bara allt som magiskt.

Imponerad över min egen prestation och vet idag att jag (och vi alla) har så sjukt mycket kraft i oss, och kan så mycket mer än vi tror!

Skrev och fotade material till en nästan helt färdig kokbok (så fritt fram för att boka in mig på möten ang publicering av boken). Haha. 😉

Under 2017 reste jag till Island, Italienska alperna, Polska rivieran, Nederländerna, Kenya och Tanzania. Kenya var helt klart bäst! Att få se de vilda djuren på savannen var fantastiskt.

   
Förlovade mig med Krister (efter att han gått ner på knä) på strand i Zanzibar! Fortfarande chockad och överlycklig!! …Och SÅ pepp på bröllop. IIIiiiihhh!

SIST! Lova mig (så lovar jag dig)! Att lyfta och se människor i din närhet, bjuda på skratt, leenden och goda gärningar – så mycket du bara kan. Du kommer nämligen att få tillbaka i överflöd.

Du vet (precis som Noora i Skam säger) ingenting om någon annans resa, bakgrund och vardag så sluta se saker svart och vitt. Förlåt, släpp och gå vidare.

Med det vill jag önska dig ett gott nytt år. Nu siktar vi på ett magiskt 2018!

Stor kram

Långsamma dagar har passerat… 

Jag har fortsatt leva, så som man gör. Gått på jobbet, skrattat, jobbat och varit någorlunda trevlig. Kommit hem, ätit middag och kollat på serie. Precis så som man gör.

I dag pratade jag för första gången med din mamma, precis innan jobbet. Så fort jag hörde henne blev jag darrig på rösten, och kände den fruktansvärda känslan när ord inte räcker till. När de nästan bara är i vägen, och liksom snubblar sig fram mellan kampen att hålla tårarna tillbaka. Men det går ju aldrig ändå…

Vi pratade om dig, och hur de gör allt i sin makt för att överleva just nu. Om din syster som jag senast pratade med – gråtandes i desperation – timmar efter olyckan. …Och som jag inte vågat höra av mig till sen dess (förutom på Facebook så klart) av samma anledning som jag inte ringt Pia – i  rädsla att vara i vägen…

Din ceremoni är på onsdag och jag önskar att jag hade kunnat komma förbi. Krama Loppan, prata om tiden som var Vi, krama Pia, Suss och så prata med dig såklart. Få säga hejdå! Vi ses snart igen, min lilla vän (som inte alls var så liten längre, men som alltid kommer vara liten för mig)!

Vi får prata här istället. Och faktum är att jag lyssnar på en av alla våra låtar just nu. Din favorit när du var fem – Teddybjörnen Fredriksson. Kommer du ihåg när jag lärde dig texten, och hur vi sjöng och dansade i köket? Jag glömmer det aldrig.

Lillan.

Jag tar med mig alla dagar då jag hämtade dig från skolan, och du sprang med all fart och kastade dig upp i min famn.

Alla galna påhitt tillsammans med dig och Loppan, och alla bilturer med nervevade rutor då vi tre sjöng (men mest skrek) till Mamma Mia.

Tar med mig dagen då jag gav dig en fotboll och lärde dig ”jonka” och alla filmkvällar nerbäddade framför tv:n i samma fåtölj.

Sparar varenda teckning på två blonda tjejer som håller varandra i handen med texten ”I love you forever” och känner på ett hjärta i tusen bitar…

Hej!

Gud så tidigt det blir mörkt nu, speciellt då det inte är någon snö på marken längre… Tycker faktiskt att det är rätt jobbigt med tanke på att man ”stänger in sig” redan klockan 15.

Jaja, snart lämnar jag allt vad mörker heter för en tre veckor lång semester i Afrika (iiiih)!! Känns nästan overkligt att vi ska bestiga Mount Kenya, åka på en femdagars safari, och bo mitt ute på savannen med alla vilda djuren för att sedan avsluta med tio dagars drömtillvaro i Zanzibar.

Igår gick vi igenom packlistan (..är så sjukt mycket grejer man behöver, puuuh) och beställde de sista sakerna.

Har bland annat uppdaterat min kamerautrustning med en liten kompaktkamera som jag tror kommer komma till användning. Har testat den lite i helgen och verkar grym.

Nu hoppas jag bara att min nya sovsäck som ska hålla värmen vid tio minus faktiskt gör det, på berget och under safarin. Hatar nämligen att frysa (mer än någonting annat)!

BTW, nu är det bara tio dagar kvar innan planet går, aaaahhhh!

Kram

Hej!

I går hade jag en helt magisk dag tillsammans med ett gäng finfina vänner. Allt jag visste när jag vaknade var att jag skulle befinna mig på Brommaplan utanför Stockholm klockan 11:30. Pirrade härligt i magen då jag ÄLSKAR överraskningar(!) 😉

På Brommaplan stod Joss och väntade med kaffe och choklad (färdkost i min smak) innan vi hoppade på tåget tillsammans. Målet skulle visa sig vara Cissis hus, där de hade styrt upp ”hemma-yoga” med en yogalärare som höll en privat lektion för oss tjejer i 90 minuter som avslutades med en guidad meditation.

Suddig mobilbild men man ser ju hur mysiga vi är redan innan passet? 😉 Var verkligen SÅ sjukt avslappnande och exakt vad jag behövde starta helgen med.

Efter yoga-passet drog tjejerna fram skumpa, färsk frukt och sedan hoppade vi i bubbelpoolen där vi satt och snackade en massa skit i några timmar.

Sedan var det dags att duscha och göra i ordning oss innan vi skulle vidare till Österlånggatan 17 i Gamla Stan. Där väntade trerätters middag och färgglada drinkar hela kvällen lång!

Somnade sjukt nöjd och oerhört tacksam igår, med ett stort leende på läpparna. Tusen TACK säger jag till mina åtta tjejer som fixade min födelsedagspresent så on point med vad jag gillar. <3

Näe, nu tänkte jag fånga söndagen med en hike med mina älsklingar.

Ha en härlig och kravlös dag.

Kram

Hej på er!

Här kommer en update från senaste resan med min älskade mamma. När hon fyllde 55 i juni i år fick hon (som jag nämnt tidigare) en resa till Italienska alperna med mig – för att jag ville att hon skulle få testa på ett av mina stora intressen.

Förra veckan gick flyget mot Cervinia för fem dagar i magiskt vinterlandskap.

Eftersom det är försäsong i alperna så var det ”bara” liftarna på glaciären som var öppna, vilket oroade mamma… Dels för att hon aldrig åkt skidor (förutom den där gången hon fick mig och brorsan hooked för ca 27 år sedan), men också på grund av hennes höjdrädsla.

Well, upp skulle vi och ner hade vi konstaterat att vi skulle komma – på ett eller annat sätt. Jag som älskar att testa nya saker och slänga mig rakt ut i diverse äventyr visste ändå att mamma bara behövde komma ur hennes komfortzon – så skulle allt bli bra.

Och så rätt jag hade! 😉

Första dagen var sådär krispig som man bara kan drömma om på skidsemester. Solen stekte och himlen var klarblå. Vi gick rakt på mammas rädsla och slängde oss (well, plogade) ut i backen.

Mamma körde på i egen takt och efter några timmar såg det riktigt bra ut.

Världens stoltaste lilla mamma Jean på skidor.

Här med högsta berget i bergskedjan, Matterhorn i bakgrunden.

Jag kisar med solen i ögonen under en kaffepaus på uteservering – 3500 meter över marken.

Här har vi tagit oss till över gränsen till Schweiz och Zermatt.

Vi bodde på ett helt fantastiskt litet hotell benäget i Cervinia som heter Hotell Millefiori som jag inte kan rekommendera nog. Har redan tjatat på mina kollegor/närmsta vänner och övriga familj att de måste åka hit men låt mig förklara.

Hotellet i sig (på bild nedan) var absolut inte bland de finaste jag bott på eller så  (även fast de var superfräscht, nyrenoverat och med skyhög mysfaktor) men servicen och maten var outstanding.

Det är två svenskar – Micke och Pierre (som vi hann lära känna under vistelsen) som driver hotellet och de är två gamla kockar och skidfantaster som vill erbjuda grym skidåkning men också grym mat. Middagen var utsökt, vinet on point och frukosten too die for.

He…he. Jag är sjuk svart/vit i allt jag tycker (och tänker för den delen) så när jag väl gillar något så höjer jag det mer än gärna till skyarna. Så nu fick ni er ett rejält hotelltips!

En dag lät vi skidorna vara och packade istället ”tur-väskan” med allt nödvändigt för en vandring. Då slank såklart en flaska bubbel ner i ryggsäcken.

Var väldigt kul att få se lite mer av området Valtournenche.

Efter några timmars vandring tog vi en lift upp till en liten bergsby vid namn Chamois som vi fått rekommenderat av Pierre för lunch.

Här var det så fint att man lätt hade kunnat övernatta en dag eller två. I alla fall om man är på jakt efter lugn och ro samt drömmiga vyer.

Vi konstaterade att till och med kyrkogården var vacker som en tavla. Fullproppad av färggranna blommor.

Utsikten från varje vinkel och vrå var verkligen spektakulär från Chamois.

Ja, den lilla bergsbyn visade sig vara en pittoresk dröm (som tagen ur en saga) och vi strosade runt som förtrollade.

Det gjorde inte saken sämre att solen visade sig från sin bästa sida och vi både hann med lunch på uteservering (i mitten av november ändå) och dela på en flaska skumpa på toppen av berget, under bar himmel.

Där låg vi – jag och världens bästa, finaste och klokaste mamma på rygg i gräset, drack skumpa i plastmuggar, fnittrade och pratade om allt mellan himmel och jord.

Det är ett av många minnen från resan jag kommer att spara långt in i hjärtat – så länge jag lever!

Får jag som jag vill? Då kommer jag och mamma tillbaka till den lilla bergsbyn och dricker skumpa i plastmuggar en vacker dag.

Kram på er!